Vänner, konstälskare, kritiker, skeptiker samt eventuella fiender!
Vi måste göra något, något måste hända. Det tunga ok vilket vi ej kan undslippa, nämligen konstens oavlåtliga förnyelsekrav, tvingas vi dra framöver. Jag vet att det icke kan ske här, och just därför, eo ipso.
Behöver vi fler dimensioner? I varje fall kan vi börja med den i konsten mycket sällan använda endimensionella teckningen. För att tillfredsställa dem som vill uppleva den visuella njutningen av detta uttryck har jag utfört två teckningar, varav en i färg. De föreligger här:
Om det två- och tredimensionella är det inte mycket att orda om. Det finns i parti och minut. Men även fyrdimensionella verk är ytterst vanliga då temporaliteten alltsedan 1960-talet haft sitt inträde i bildkonsten. Det finns absolut inget upphetsande med fyrdimensionella verk och projekt. Vad vi behöver är ett femdimensionellt och jag kommer med ett första bud på ett sådant. Den kan i förstone påminna om engelsk skulptur från omkring 1980 eller kanske amerikansk, något senare. Tag gärna ställning till den.
Pingback: sprint ringtones