Dick Bengtsson-utställningen på Moderna är intressant inte minst mot bakgrunden av att vi kan få en inblick i vad de svenska kritikerna (och det gäller sannolikt även för de svenska konstnärerna) ser som angelägen kvalitet just nu.
Utan tvivel är Dick Bengtsson särdeles mycket kvalitet just nu. Han var visserligen kvalitet även innan utställningen men nu är det något som skall stegras. Bengtsson kan användas till många saker. Han är expressionist och målare, men också en exponent för 60-talets rörelser i konsten, han gör installationer och visar på sitt sätt drag från Rauschenberg. Han är också en citerande målare och blev en stor tillgång för den postmoderna teckenkritiken och konsten som citat. Nu är han målare igen och den samlade kritiken är enig om att det handlar om existentiella djup, smärta och lidande. Och outtömlig: ”mycket av det gåtfulla återstår”, ”Osäkerheten om vad som var syfte och vad som var oförmåga gör utställningen till en rysare”, som Ingela Lind skriver i DN. ”ogripbarheten som uppnås så till synes utan ansträngning, så självklart och så helt renons på attityd”, menar Ulrika Stahre i Aftonbladet.
Man kan lätt ringa in kvalitetsargumentationen till ”personligt uttryck”, ”djup och allvar”, ”gåtfullt”. Lika lätt är det att konstatera att de postmoderna läsningarna blir överkörda och att skribenterna tänker sig att Bengtssons målningar nu skall få ett genombrott på bredare front.
Vad är det vi har här? Tja, är det inte en längtan till återförening med modernismen? Att den postmoderna teoretiseringen är ute är sedan länge en självklarhet. Sedan den försvann har konsten levt med socialkritiken. Den börjar också bli tjatig. Vad konstvärlden, åtminstone i Sverige, men det kan gälla för mer än så, vill ha är existentiell ångest, sådant som är oåtkomligt för teorin, äkta allvar och djup. Har vi inte rentav bud på att autenticitet och konstnärens närvaro är på väg in igen?
Dick Bengtsson håller på ett övertygande sätt
den modernistiska konstnärsmyten vid liv
Tycker att Dick Bengtson fördunklas i all denna upphöjdhet-alla som är rörande eniga om hur fantastiskt bra han är/var.
Blir dock lite störd över att han lånat Edward Hoppers målning och kletat dit ett hakkors på den. Javisst, mer än nånsin måste vi varnas för att fascismen lurar i hörnen, med krigsivrande Nato anhängare på Dagens Nyheter, Bush bekräftande Rapportjournalister, okunniga historielösa politiker som gladeligen skickar trupper hit och dit, följer EU direktiv mot svensk lagstiftning osv-men varför ge sig på en ”fellowartist”?? Vad har Edward Hopper gjort Dick Bengtson??
Men det verkar ju vara så att vem som helst kan låna av vem som helst. Cecilia Edefalk kan måla av Dick Bengtson målning och sälja dem för det högst betalda priset, Dick Bengtson kunde peka på Edward Hopper och oemotsagd kalla honom bärare av fascism, och allt verkar vara tillåtet. Egendom är inte längre stöld och att stjäla är det enda rätta. Vad är att utpeka någon som inte kan försvara sig, annat än mobbing. Är det det han försöker visa oss?
”Egendom är inte längre stöld och att stjäla är det enda rätta. Vad är att utpeka någon som inte kan försvara sig, annat än mobbing.”
Du tror inte att det är just det resonemanget han vill blotta som en del av nazismen? Tänker direkt på alla ”vetenskapsmän” som Hitler skickade till andra länder för att klistra på hakkors på deras pyramider osv.
vänta lite, 2006? fail på mig
2006 var ju nyss.
Och 1973 rätt nyss det med.
Egendom är inte längre stöld (utan tillägg):
http://nyheter24.se/filmtipset/film/egendom-ar-inte-langre-stold.html
Petri var en kul regissör. Gjorde även denna:
http://www.tvfilmer.se/film/169229/undersoekning-av-en-medborgare-hoejd-oever-alla-misstankar
Titta gärna på trailern.
Äsch jag är väl bara gammal, som länkar till saker från 70-talet. Evigheter sedan!
Ja just nu väntar mina ”spännande” gamla länkar på Granskning.
Hoppas de går igenom den – ”Granskningen” som är ett måste idag :-/…
Eller hur var det nu – hur hamnade vi ”här” så snabbt… kan man undra?
Personnummer i Sverige, var ett ajabaja internationellt alldeles nyss (nyss för mig) – men nu tycks alla vara överens, om att det är helt OK.
Så det kan va’.
Visst är det en magisk helg.
Inte har bara snön fallit och därmed saktat ner diverse saker.
De flesta trotsar vädrets makter – det finns en glädje i att vara ute och kana. Och man kör med glädje s a k t a. Ja, kanske tom eftertänksamt? Och alla verkar gilla det multum! Kul!
Hurra för naturen 🙂