Mårten Castenfors: Att sammanfatta hela detta sekel

Mårten Castenfors, konstkritiker och utställningskommissarie, visar i sin något redigerade text att han har en hel del till övers för Nimis.

Att sammanfatta hela detta sekel
Och om man med ett synnerligen stabilt verk skulle drista sig till att sammanfatta hela det sekel som gått kunde det bli med Lars Vilks 150 meter långa och 15 meter höga Nimis på Kullabergs naturreservat. Detta märkliga projekt har sin förhistoria i en konstnärs outtröttliga passion för drivved och spillvirke som han konstnärligt bearbetat och varierat under många år. Denna närmast dåraktiga tematiska uthållighet har så till sist utmynnat i det fullständigt självklara. Plötsligt är det som om allt kommit på sin plats, där mitt i naturreservatet, som om restvirket äntligen hittat hem. I dess obrukbara absurda potens mitt ute i den ödsliga stenravinen finns förutom en paradoxal skönhet en giltig symbol för hela den tunga industrialismens uppgång, förvandling och fall, och därtill en kropp för samtidskonstens suveräna möjlighet att stolt ge sig tillkänna precis var som helst. I en och samma kropp blandas tradition med vardag och mötet fungerar utmärkt när resultatet utmynnar i små gistna byggen och kroppar tillsynes utan tillstymmelse till beräkning och finess. Vilks arbetar således bräckligt, men med stor handfasthet, där hans medvetenhet om mellanrummets betydelse paras med mod att tillföra oväntade, udda och nästan ”fel” former. I spänningen mellan de sneda och vinda elementen byggs små intrikata världar upp som, när de är som bäst, bär på beckettska tillstånd.

Det är energin från denna osedvanligt lyckade offentliga skulptur som jag tar med mig in i 2000-talet, allt medan jag tänker: konsten är död, leve konsten.

Mårten Castenfors

Det här inlägget postades i Konstkritik som konst. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.