3076: Mera skolpolitik i konsrten

Postat den 2020 13 augusti av Lars Vilks

Det är klart att identitetspolitiken har något att tillföra konsten. Ja, inte bara konsten, eftersom konsten följer med i en omfattande politisk rörelse. Så är frågan vad den kan ge just i konsten. Inte så svårt emedan det första decenniet innebar en ny uppmärksamhet och nya områden som kunde bli synliga. Men numera är det frågan om ett moraliskt och aktivistiskt ställningstagande och de viktigaste funktionerna har fallit bort: Estetiken och kritiken. Den kritik man framför är den egna ideologin som har samma svar på alla frågor: Det är fråga om strukturalistiskt förtryck från någon prominent folkgrupp.

Min gamle kollega från Oslotiden Stian Grøgaard, professor i Konsthögskolan i Oslo har insett vart det är på väg och framför till Klassekampen några skarpt formulerade synpunkter:

«Jeg liker dårlig rollen som selger av kunstteori til kunder som på forhånd vet hvilke konklusjoner de vil ha», skriver han.

«Ansatte skal sendes på kurs for å forbedre seg moralsk og innøve den sjargongen ledelsen etterspør. Dette kalles kompetanseutvikling. Man forutsetter altså at det faglige innholdet er død materie uten kraft til å drive skolen framover»

Även om vi har en form av revolt så får konsten mycket ut av det enär det är en politisk verksamhet som kommer utifrån och inte nämnvärt förändras när den tar sig in i konsten. Den kritiska sidan degenererar när det blir helt otänkbart att det skulle finnas något sådant som självkritik.

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

3075: Konstskolornas intresse för makthierarkier och dylikt

Postat den 2020 11 augusti av Lars Vilks

Det var det här med hurusom konststudenterna skola skolas. Med kraftiga doser av politiskt korrekt aktivism tycks vara det alltmer givna svaret. Fast det hade nog varit bättre med en framåtskridande kritik. Men i alla fall kan man glädja sig åt att höra de konventionella ramsorna skanderas. Och att lära sig att vi nu har ”BIPOC-konstnärer” (det verkar rätt rasistiskt att utmönstra en sådan kategori).

Här är några godbitar ur Morgenbladets artikel:

”Nå er det dessverre slik at de fleste kunstinstitusjoner i Norge domineres av hvite mennesker og en eurosentrisk historie som ikke reflekterer samfunnet vårt i dag, og for mange BIPOC-kunstnere (Black, Indigenous and People of Colour) er det derfor ikke et trygt sted å studere kunstneriske fag. 

Vi har tro på at det er fullt mulig å ha to tanker i hodet på en gang: både fokus på kunstnerisk virke og på økt kunnskap om likestilling, inkludering og mangfold. Derfor ser vi med glede på rektor Måns Wranges vilje til å tilrettelegge, med sin «treårig handlingsplan for mangfold, inkludering og antidiskrimineringsstrategier som omfatter alle skolens aktiviteter fra rekruttering av elever og ansatte, pedagogisk innhold og undervisningsmetoder, til informasjonsarbeid, økonomiske tilskudd og så videre». I våre øyne er dette starten på å bygge en institusjon tuftet på likeverd og inkludering.

 Å studere ved en skole som tilrettelegger for kunnskap om queer-teori, feminisme, antirasisme, antikapitalisme, postkolonial teori og ikke-vestlige kunstformer vil styrke studenters kompetanse for å analysere makthierarkier og få forståelse for ulike perspektiver og kunstuttrykk, og er allerede en del av skolens studieplan. Med dette i bagasjen fra KHiO lover det godt for diskusjon rundt samtidskunsten i Norge fremover uansett hva slags kunst studentene velger å lage.”

Publicerat i om utställningar m m | 7 kommentarer

3074: Inte heller museerna kommer undan

Postat den 2020 10 augusti av Lars Vilks

I den ändlösa raden av rättviseaktivism skonas inte museerna. Visserligen har försöken till nya museidefinitioner inte lyckts få ett helt genomslag men oundvikligen rör det sig mot det hållet. Det kontroversiella förslaget lyder:

“Museums are democratising, inclusive and polyphonic spaces for critical dialogue about the pasts and the futures. Acknowledging and addressing the conflicts and challenges of the present, they hold artefacts and specimens in trust for society, safeguard diverse memories for future generations and guarantee equal rights and equal access to heritage for all people. Museums are not for profit. They are participatory and transparent, and work in active partnership with and for diverse communities to collect, preserve, research, interpret, exhibit, and enhance understandings of the world, aiming to contribute to human dignity and social justice, global equality and planetary wellbeing.”

Man får fundera lite närmare på vad dessa formuleringar egentligen avser. På vilket sätt skall museerna lämna bidrag till sådant som social rättvisa och global jämlikhet? Det går ju inte utan att välja någon näraliggande ideologi. Vad som kan vara svårt att förstå är att de tankar som dyker upp i dagens aktivism med åren har blivit alltmer konventionella. Och i varje fall är konstmuseer till för att handskas med konst. Konst och etablerade konventioner passar inte väl samman.

Artnet

Publicerat i politik | 1 kommentar