Del 727: Centerns konstsyn, yttrandefriheten och ett projekt om kriget

Jag har legat ett tag på en liten text om vardagsestetik men inte heller idag blir den av. Helt oemotståndlig fann jag Solveig Ternströms artikel i Expressen. Ternström är riksdagsledamot (centerpartist) och skådespelerska. Den lilla krönikan har goda utsikter att vinna årets kalkonpris och rekommenderas därför till läsning.

Ternström har tänkt till om kulturutredning och om Anna Odell. Hon har t o m kommit fram till en slutsats som sammanfattas i ingressen:

”Konstens strävan att vara provokativ urartar lätt i hjärtlös mobbningskultur. Solveig Ternström ser en större utmaning i att försöka gestalta godheten.”

Skribenten har alltså funnit att Odell har förgått sig. Dessutom har hon själv sett en ung kvinna utföra en provocerande slapstick som blev inspelat för någon tevekanal. Med detta material har hon en aktiv grupp att vara förnumstig (med hög tantfaktor) om:

”Och det är kanske just det som dessa alltmer oroliga unga flickor på 2000-talet vill, när de spelar psyksjuka på gator och torg. De vill revoltera mot våra existensvillkor, men förmår inte skilja på protesten och kränkningen av andra människor. Aningslöst kanar de in i en hjärtlös mobbningskultur som förnedrar och förminskar människan.”

Konstens relation till godheten är komplicerad. Eftersom den är bunden vid att vara (eller åtminstone försöka vara) överskridande måste den alltid visa sig aggressiv mot det rådande. Det betyder också att konsten är bunden vid att vara destruktiv, varje försök att agera konstruktivt tvingar man fram ideologiska ståndpunkter. Och det är väl vad Ternström önskar sig: en centerpartistisk konst, okontroversiell med inriktning på rätt godhet.

Då skall man inte röra vid något som numera är eldfängt: Yttrandefriheten. Förbudet mot religionskritik är en liten fin sak som kommenterats av Dilsa Demirbag-Sten och Arne Ruth i SvD. Liksom Hacke Hackspett kommer Gud och inte minst hans profeter – tillbaka.

För den som vill följa Ladoniabiennalens vidare utveckling kan det första konstprojektet presenteras. Möjligen kan det ses som ett uttryck för åtminstone den goda viljan.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag | 3 kommentarer

Del 726: Tjatet om nyromantiken

Talet om nyromantiken som trend dyker upp här och där. Så i Carolina Söderholms recension av Helene Edgrens utställning av landskapsfotografier på Galleri 5 i Lund. Söderholm skriver:

”…kalla Helene Edgren för en mycket romantisk konstnär, upptagen av 1800-talsrörelsens storslagna frågeställningar om det sublima och sköna, med mörka underströmmar av död och förgänglighet. Betraktad så passar hon väl in i den nyromantiska trend som för närvarande tycks svepa genom samtidskonsten.”

Men recensenten förstår samtidigt att så enkelt är det inte:

”Riktigt så lätt går det emellertid inte att klassificera hennes konst, som har ett både kritiskt och självständigt perspektiv.”

Nej, just det, det kritiska perspektivet ställer sig i vägen som ängeln med det flammande svärdet. Och därmed frågan om det alls går att tala om någon nyromantik annat än i de lägre divisionerna där det kritiska perspektivet inte har någon plats. Det man kallar för nyromantiken är förmodligen antingen precis detta, retrofigurerna som hoppas på den gudomliga estetikens återkomst eller en slarvig benämning på det avtagande intresset att i socialkritikens namn förändra världen.

Ser man på vad som väntar i Venedig är det tidstypiskt lite av varje men knappast utan en kritisk distans och stark social medvetenhet. Tittar man på en utpräglad intressent i det estetiska fältet som t ex Spencer Finch (som visades i Sverige 2007) finner man en estetikens högteknologi parad med en poetisk dimension – och en undersökandets distans. Mer än så blir det nog inte. Vill man framhärda om den nyromantiska trenden är det betydligt enklare att slå fast att romantiken aldrig har förlorat sin källåder. Den bubblar ständigt upp och man finner den t ex i Söderholms recension. Hon kan inte hålla sig utan måste ut och sväva med en rejäl slutkläm:

”…ett koncentrat av skönhet och dödsfruktan, där spänningen oförlöst stegras under ytans skenbara lugn.”

finch-sp-inst-mass-moca-08.jpg
Spencer Finch: What Time is the Sun? installation MASS MoCa 2007

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Tillståndet i konsten 2009 | 1 kommentar

Del 725: En ilsken kritiker

Jag har funderat några dagar över den recension som Maria Lind skrev i DN den 2 april. Att en kritiker sätter in stora tacklingskanonen är inte så vanligt. Men Lind gör verkligen det när hon skriver om Klara Lidéns utställning på Moma i New York. Bläddrar ni tillbaka ett stycke i bloggen hittar ni mer om den. Lidén har hittills inkasserat beröm och välvilja, men Lind har en annan uppfattning:

”Liksom Ikea använder Klara Lidén gärna svenska titlar som utanför Skandinavien genast blir exotiskt obegripliga. En annan likhet är att både Ikeas varor och Lidéns verk känns påtagligt välbekanta. Inte för att jag sett just dem förut utan för att de påminner om annan formgivning och annan konst. Hos Lidén finns t ex en del Michael Beutler, en del Monica Bonvicini och två delar Elmgreen & Dragset. Resultatet blir dock urvattnat, en lightversion där man är obstinat som princip. Om det under 90-talet talades om ’flick- och pojkrumskonst’ kan det här beskrivas som ’tonårsrumskonst’.”

Vad är det nu som är i vägen här? Är det direkt ovänskap? Generationsskifte? Lind på dåligt humör? Utfallet drabbar också ansvarig curator Eva Respini och för övrigt är Linds sågning ett underbetyg till en hel rad profiler i konstvärlden som bekräftat Lidéns kvaliteter. Emellertid verkar det inte troligt att Maria Lind kan ändra förhindra Lidéns frammarsch. Antagligen finns det en enkel förklaring för den som känner till skvallret.

liden-respini.jpg
Utdömda av Maria Lind, Klara Lidén och Eva Respini, curator med foto som specialitet. Damernas vernissageklädsel är inte utan betydelser.

Notis: Ladoniabiennalen kan följas på blogrollen till höger. I morgon presenterar curatorerna de medverkande konstnärerna.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 6 kommentarer