Som jag nämnde igår har jag som föreläsare blivit något kostnadskrävande. Säpo har, i tidens anda, blivit ett affärsdrivande företag och kräver 25 % av kostnaderna för säkerhetsrisken konstnär Vilks av arrangörerna. Den enda lösning jag kan se på detta tämligen besvärliga problem är att föreläsaren beväpnar sig och prydligt lägger sin rostiga yxa intill sin bärbara dator.
Enligt tidningen Metro som jag talade med igår skall det i en rondell på Hisingen i Göteborg finnas en skulptur av Vilks som ko. Rondellkon har alltså kommit. Förmodligen finns det någon tanke bakom valet av djur men jag har ännu inte lyckats få ihop det.
Återkommen från Holland skall jag kasta mig in i nya äventyr. Även om föredraget i Eriksbergshallen blev annullerat blir det helt enligt planerna en konstresa med föredrag till den omtalade renässansutställningen.
Tiden är knapp men jag har på intet sätt uppgivit min ständiga konstspaning. Snart stundar Berlinbiennalen (juni) och konstnärslistan har en svensk överraskning då Sverige representeras av Sven-Åke Johansson som är tämligen okänd som konstnär. Han är främst musiker men har bland annat ställt ut teckningar på Galleri Ping Pong i Malmö (2008). På det hela taget kan ett sådant val inte sägas vara oväntat. Curatorerna kompletterar gärna med några ovanliga konstnärer som inte följer den sedvanliga rutinen. Johansson har med Berlinbiennalen tagit ett skutt uppåt på artfacts med ca 25 000 placeringar vilket onekligen är beundransvärt. Han medverkar också på en legendarisk jazzinspelning med Peter Brötzmann.
Vilks – en säkerhetsrisk