Terrorism, speciellt islamsk, står sig som ett av våra populäraste debattämnen. För att ytterligare ge oss upplysning i ämnet har DN ett stort uppslag idag. Den helt dominerande terrorismen i Europa kommer från separatiströrelserna men, som man säger, påverkas inte den globala politiken av dessa och därför får de inte genomslag i medierna. Ett annat skäl som är tänkbart, men som inte nämns, är att separatiströrelserna har obetydlig verksamhet utanför sina egna husknutar medan den islamistiska verksamheten, alldeles tidsenligt, är globaliserad. Och därför upplevs som mera angelägen.
Som vanligt påpekas att muslimernas status påverkas av terrorismen. Dessutom finns det grundläggande faktorer som enligt Ylva Brune, medieforskare, beror på det rådande modet:
”Det beror lite på vad vi behöver för stunden. När vi var viktorianska och sexuellt pryda så hävdade vi att de var lössläppta. Nu är vi frigjorda, då kallar vi muslimerna för traditionsstyrda och sexuellt förtryckta.”
En intressant formulering. Den moderna frigjordheten är alltså ungefär detsamma som viktoriansk prydhet – modefacetter. Västerländska värderingar kan enkelt relativiseras. Fast jag undrar ändå var den bästa av världar finns. Hos de fördomsfria forskarna? Eller är denna forskning inget att bry sig om, blott ett utslag av stundens trend?
Striden mellan religion och ateism når idag ännu en höjdpunkt. Helle Klein fick snabbt till ett ”islamofobiskt” som omedelbar reaktion på den nya tidskriften Sans och därför fick hon möta Christer Sturmark i morgonteve. ”Det är vackrast när det skymmer” skulle skalden kunna citeras. En artikel på Newsmill ger detaljerna i denna dramatik vars utgång är oviss. Jimmie Åkesson har släppts in på DN-debatt och genast blir det utrymme att debattera om han verkligen skall få debattera där. Vad jag inte kände till var att en socialdemokrat polisanmälde Aftonbladet för att de 2009 publicerade Åkessons berömda artikel. Inte ens den bästa av världar är helt perfekt och detta beror alltså på det vi lärde oss nyss: Surrande modeflugor.
På tal om mode är den intressanta frågan, som jag ställer mig i mitt pågående konstteoretiska arbeta, huruvida konst och mode är förbundna. I denna tid när allt exkluderat skall inkluderas förefaller det rimligt att de båda skulle kunna rymmas inom konstvärlden. Eller kanske inom modevärlden? Eller finns det ingen skillnad? Trussardi hade sin modeshow i Florens och samtidigt arrangerade man en konstutställning av högsta tänkbara internationella kvalitet med det inte alltför originella namnet 8 ½. Utställningen skall vara som en parad sägs det. Stjärncurator är ett måste och därför finner Massimiliano Gioni som ansvarig.
Enligt vad Dickie diskuterar i ämnet torde en modeshow inte vara en del av konstvärlden eftersom den kommer från modevärlden. En performance härrör däremot från konstvärlden. Lite försöker man att komma in i performancestuket. Se själv och fundera: Män i stövlar, minimalistiskt trampande och med d:o musik. Jag vill säga att det är en bit kvar till inkludering. Dessutom betyder nog inkludering detsamma som inkludera neråt, något som jag ännu aldrig har sett konstvärlden genomföra. Däremot oavbrutet tala om nödvändigheten av att bryta ner hierarkierna. I Trussardis värld går modet och konsten sida vid sida.
