Lika bra att sätta igång med en gång när vi nu redan skriver 2016. Även om det inte finns några uppseendeväckande konstnyheter att rapportera kan jag i alla fall kommentera något från min egen läsning. 2011 kom boken Contemporary Art av den tidigare medlemmen i Art & Language, Terry Smith. Boken är fortfarande läsvärd vilket också säger oss att det inte har inträffat några stora förändringar i samtidskonsten. Smith är en entusiastisk förespråkare för global och transnational konst. Detta för med sig att han ingående presenterar olika länders (utanför västsfären) konst systematiskt och relativt grundligt. De större länderna i väst som dock producerar det mesta av samtidskonsten kan han inte komma ifrån och många av dessa konstnärer är också trogna den transnationella trenden. Detta för med sig att de nordiska länderna inte existerar i den här omfattande skriften. Endast Olafur Eliasson får plats.
Terry Smith är australiensare och man kan förstå att han som global och transnationell konsthistoriker framhäver aboriginska konsten. Detta kan falla ut på ett lite lustigt men också lärorikt sätt när han skriver om landartkonstnären Richard Long. Först jämför han det aboriginska (Yuendumu) konstobjektet med en cirkel av Long (Magiciens de la Terre, Centre Pompidou 1989): ”The complexity and the quasi-sacred character of the Yuendumu painting left Long’s work looking like a thin, generalized, overblown gesture.” Ideologin och lokalpatriotismen får väl sägas ta överhand. Den aboriginska konsten är konst genom det västerländska konstbegreppet och genom den institutionella konstteorins försorg. Vilket av de här två objekten som är bäst är en högst subjektiv historia när man som Smith gör en rent estetisk bedömning. Long’s verk är konceptuella och ingår i en tradition. Smith kan också ha något personligt horn i sidan till Long eftersom Long får spela rollen som varnande exempel genom det uttalande han gör 1997:
”My work is just art, not ’political’ art…Making art in the type of landscapes which still cover mostof our planet gives me a quite optimistic and realistic view of the world. I think my work is almost nothing, it’s just about being there – anywhere – being a witness from the point of view of an artist.”
Sådana uttalanden är idag förbjudna om man vill tillhöra den seriösa eliten. Smith skriver att en sådan uppfattning: ”has become increasingly difficult to maintain in the face of the subsuqent rapid acceleration in global warming.” Men det kanske börjar närma sig en revision av vilken konstuppfattning som är intressant. Och vilka uppgifter som skall tilldelas konsten 2016.
Richard Long kontra Yuendumu