På torsdag den 18 mars kommer jag att tala om konstens gränser i Lund och i etern. Arrangörer är Studentafton och Akademiska Föreningen. Moderator är Dan Jönsson. Facebook
På sitt sätt är definitionsfrågorna i konsten numera lätta att besvara. Frågan ”Vad är konst?” är intressant så länge den inte kan besvaras. Tänk bara på alla dessa paneldebatter och böcker i ämnet vilka alltid har slutat med att det inte blir något svar. Jag menar att vi har det svaret. Naturligt nog vill inte konstvärlden ha något svar och minst av allt att svaret är konstvärldens beteende och beslut. Konstens gränser är i och för sig gränslösa men samma sak här: Konstvärlden bestämmer vilka gränser som skall gälla.
Vi har dock kvar en del principer som man fortfarande är tämligen överens om:
Konst är statusfyllt med en hög grad av filosofiskt intentionsdjup. Dess motpoler är underhållning och dekoration.
Konst är alltid en fiktion. Det går bra att närma sig verkligheten och blanda lite med korten men fiktionen kvarstår.
Konsten bygger på distans till verket och aktiviteten. Det är vad som återstår av estetiken.
Betraktarens medverkan och medskapande är grundläggande. Ett konstverk får inte vara en illustration. Det skall finnas ett tolkningsutrymme. Utifrån detta kommer konstens nödvändiga obegriplighet, en kvalitetsegenskap.
Man förutsätter att bra konst är överskridande, antingen genom en sinnrik variation inom ett befintligt mönster eller skapandet av en ny norm. I praktiken kan detta missbrukas gravt av publik och kritiker.
När det handlar om konstens gränser får man inte glömma att konst inte är något som är isolerat till bildkonst. Traditionellt räknas t ex litteraturen och musiken till samma konst. Man får säga att i dessa yttersta tider är det endast bildkonsten som har reella expansionskrav.
Mer om detta på torsdag.
