Generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund, Anne Ramberg, skriver i samfundets tidskrift om vad hon anser vara nödvändiga begränsningar av yttrandefriheten. Ramberg gjorde sig allmänt känd genom att kalla moderatpolitikern Hanif Bali för ”brun råtta”. Hennes argumentation bygger vidare på detta tema som ganska självklart handlar om den intensiva debatten kring Nya Tiders medverkan på bokmässan i höst.
Nyanser är inte Rambergs starka sida. Hon inleder med att åkalla 30-talet och därifrån finna överväldigande likheter. När hon har dragit färdigt i dessa tåtar kommer budskapet:
”Det brukar anföras att antisemitiska och rasistiska förespråkare, i likhet med alla andra, har rätt att nyttja sin yttrandefrihet. Yttrandefriheten är som alla vet grundlagsfäst. Den syftar ytterst till att skydda det öppna demokratiska samhället och de rättigheter detta erbjuder sina medborgare. Yttrandefriheten är dock inte total. Den har sina lagstadgade begränsningar. Yttrandefriheten har däremot kommit att missbrukas för ändamål som inte alls ligger i linje med de demokratiska värderingar som ligger till grund för regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Yttrandefriheten, som tillkommer alla, är inte en ursäkt för det civila samhället att inte ta avstånd och sakligt argumentera för varför antisemitism och rasism inte är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Tvärtom, yttrandefriheten kan ses inte bara som en rättighet, utan likväl som en skyldighet att utnyttjas till försvar för de demokratiska rättigheterna. Ett sätt att markera är att inte låta rasister och nazister delta på Bokmässan eller i det officiella programmet i Almedalen. Privata arrangörer måste i sådana sammanhang få tillåtas handla efter sitt goda omdöme med påföljd att dessa figurer kastas ut. De bör inte tillåtas att ideologiskt profitera på det anständiga samhällets eftergivenhet och, stundom, brist på handlingskraft.”
Problemet är hur och vem som skall bestämma vilka som är nazister och rasister. I Rambergs värld är dessa begrepp använda med största frikostighet. Skall man bygga en yttrandefrihet på sådana grunder kan man slå fast att det största hotet mot yttrandefriheten är Rambergs fantasier.
