Titlarnas tillstånd blev problem för Makode Linde såväl i Stockholm som i Malmö. I Stockholm blev ”Negerkungens återkomst” för mycket och i Malmö klarade inte galleristerna ”Galleri Neger”. Sedan Momodou Jallow skridit till verket med kränkta medarbetare tog galleristerna fram tvättsvampen (Expressen). ”Galleri Neger” finns dock kvar på hemsidan. Förr brukade konstens stöta på ”sedligheten”. Det verkar inte ha ändrat sig.
Det tycks ju vara så att de unga och oprövade står för merparten av den svenska konstens överskridande. Konstfacks elevutställning fick ett praktfullt inlägg genom Joen Bager vars installation innehåller ett hakkors. Hela saken refereras utförligt i Studio Ett. Rektorn Maria Lantz vill framstå som välvillige liberale som inte på något sätt har kört ner Joen Bagers bidrag i en sluten källarlokal. Trots många retoriska piruetter har han uppenbarligen gjort det.
Mönstret är väl igenkännbart. Någon kan tänkas missförstå verket och en konstnär bör tänka på alla möjliga missförstånd och anpassa sin konst så att sådant kan undvikas. Problemet är inte kvantitativt stort, den helt överväldigande delen av konsten följer samhällets rekommenderade värdegrundsnormer.
Dragningen att -”Maria Lantz vill framstå som välvillige liberale” måde men, njaee det är mera regler och paragrafer som styr-t Lantz och därmed påtalom ”välvillige liberale” existerar givetvis icke och detta vet man.
Välvilja från ”liberale” levereras alltid med baksidan av handen.
Dan Jönsson i Studio Ett säger att jag blivit fälld för Zyklon-B burken utanför synagogan i Malmö vilket inte stämmer, det gick inte ens till åtal eftersom jag inte erkände i polisförhör. Men Zyklon-B burken utanför synagogan i Stockholm erkände jag i polisförhör och det blev rättegång där jag friades. Ångrar nu i efterhand att jag inte erkände Malmöburken, det skulle varit intressant att se om det hade blivit ett friande eller fällande dom för att se om vad som är Hets mot folkgrupp bedöms lika eller inte i olika städer för samma sak.
”When the legend becomes fact, print the legend.”
Vitsen är väl att det ska bli bråk? Utan bråk skulle Makode inte lyckas väcka intresse, och afrosvenskarnas förbund vill naturligtvis hitta strukturell rasism.
Vänsterhegemonins anspråk på tolkningsföreträde i sedlighetsfrågor är beklämmande. Det är väldigt många som inte vågar ha en åsikt, av risk för att bli kallad rasist. Själv råkade jag av misstag använda substantivet ”negerboll” vid middagsbordet häromdan, tre av fyra möjliga protesterade inom fem sekunder. Jag har funderat lite på ersättningsordet; vore inte ”brunboll” lämpligt, med sina många tolkningsmöjligheter?
På ansiktsboken är det säkrast att publicera bilder på sin hund, oförargligt och bra. Själv har jag satt på den sjalett på sistone, inga reaktioner.
Visst är Makode Linde och Afrosvenskarnas Riksförbund på sätt och vis varandras förutsättningar för varandras existens. Ett slags elektromagnetisk motor som genast går igång så fort den ena polen aktiveras.
You do the art, we get offended – both get attention and everybody’s happy…
Dan Park: hur kommer det sig att det inte blev fler burkar? Var det inte roligt längre när någon blev ledsen på riktigt?
Om Maria Lantz kan man väl säga att hon kör en sorts rädslans politik. Det blir patetiskt när de inte vågar ställa ut verket och samtidigt inte vågar förbjuda det helt så då kommer man på det kreativa förslaget att dölja det i en skrubb. Illustrerar ju mycket av det som sker i resten av samhället just nu. Känslor (läs: rädsla) styr, förnuftet får valsa med.
Tycker det är lite väl förminskande att ställa Makode Linde mot Afrosvenskarnas riksförbund på det sättet. Det där är medias sätt att se på saken. Makode Linde har fler färger på sin palett än den som får Afrosvenskarna att se rött.
Ludvig K: jo det blev en burk utanför synagogan i Köpenhamn också men där var det ingen som brydde sig. Det var några år före Omars terrorattack där så det är möjligt att reaktionen hade blivit annorlunda nu
Jodå, nog har Makode Linde fler färger på sin palett. Det har förhoppningsvis även Afrosvenskarnas Riksförbund, men för maximal medial uppmärksamheten har man definitivt nytta av varandra.
Makode Linde försöker uppenbarligen på ett lekfullt och intelligent sätt ta upp ett svårt ämne i dagens Sverige nämligen rasismen och fördomarna mot svenskar med mörkare hudfärg än vad av en del svenskar vara normen.
Att denna utställningen även provocerar många svenskar som under perioder av sitt liv fått kämpa mot dessa fördomar är olyckligt men antagligen oundvikligt.
En parallell till stormen mot Makode Linde är enligt mig när Israels ambassadör förstörde Dror Feilers installation ”Snövit” år 2004.
Dror Feiler som själv är jude försökte med sitt konstverk diskutera konflikten mellan israeler och palestinier. För israels ambassadör som representerar ett folk som utsatts för otaliga självmordsattentat var konstverket en outhärdlig provokation.
Makode Linde och Dror Feiler försöker diskutera väldigt svåra företeelser och möter därför ett motstånd som många svenskar inte riktigt tycks förstår orsakerna till.
Jag måste erkänna att jag både förstår Afrosvenskarnas riksförbund och även Israels ambassadör samtidigt som jag verkligen sympatiserar med tanken att på att konsten måste provocera och ställa svåra frågor.
Rasismen mot ickereligiösa har dock fått fortgå länge i bla region Skåne där subventioneringen av omskärelse av pojkar av religiösa motiv länge har fått fortgå och tagit pengar i anspråk från de verkligt sjuka. Men genom ett förslag från mer sansade politiker har man nu fått igenom ett förbud mot denna missriktade subventionering
”triggerwarning – niggerwarning”, hemsida under konstruktion http://www.makodelinde.com/
den verkar inte riktigt färdigkodad ännu.
’brunboll’ ?
Varför inte bara kalla den chokladboll, liksom alla normala gör…
Chokladbollar undviker jag för övrigt att handla, det ligger liksom en dålig stämning över dom, det kommer tankar om de förorättade.
Och sen majsburkar. När jag är i butiken och ser majsburkar brukar jag tänka på Dan Parks hyss.
Och tatueringar. Men med tatueringar är det lugnt. Dom väcker inte den uppmärksamhet dom en gång gjorde. Så den chock-effekten har gått förlorad.
Hur ska vi förhålla oss till brunsåsen som varit Sveriges signum under såå lång tid.
Minnesdagen; du får se mitt inlägg som ett skämt.
Man får inte skämta om så allvarliga ting som sedlighetsbrott 😉
https://www.youtube.com/watch?v=pERdEL0FbLs
En stund nå har jeg vært opptatt av svart rasisme. Den viser seg tydelig i sørlige Afrika, men noe som har fanget min oppmerksomhet var uttrykket ”white devil” på sosiale medier. Det er mye stygt blant svarte også.
Naturligtvis har Inge rätt i att finns det rasism bland svarta men Sydafrika är väl ett ganska dåligt exempel på svartas rasism mot vita.
De vita sydafrikanernas apartheidstat är väl för övrigt ett utmärkt exempel på hur white devils uppträder mot människor som anses mindervärdiga.
Mandela var däremot en person som till skillnad från de vita djävlar som tidigare styrde Sydafrika valde att föra en politik som gynnade alla sydafrikaner oavsett hudfärg.
Ulf,
”White devils” har en spesiell betydning på sosiale medier. Slik jeg forstår det har begrepet bakgrunn i Nation of Islam.
Jeg skrev sørlige Afrika, som inkluderer mer enn Sør-Afrika.
Hva angår Nelson Mandela, så var han en morder og en terrorist.
Det går självklart att se Mandela liksom de danskar och norrmän som gjorde motstånd mot den tyska ockupationen under andra världskriget som mördare och terrorister.
Personligen anser jag att de det var en befogad terrorism och ett befogat mördande både när det gäller Mandela och de skandinaviska motståndsrörelsen.