2572: I den kulturpolitiska världsordningen

När hetsen når sin höjdpunkt förloras lätt alla nyanser. Åsa Linderborg gör oss uppmärksamma på det när hon skriver om Horace Engdahl (Aftonbladet). Kommer hans minne att reduceras till grismannen i akademien? När stormen har lagt sig bli perspektivet annorlunda. Engdahls förtjänster och kunnande kommer man aldrig ifrån. Dessutom vet vi fortfarande inte riktigt vad som händer och har hänt i Svenska Akademien.

Therese Bohman skriver om utställningen ”Children of the children of the revolution” på Färgfabriken (Expressen). Innehållet i det här projektet är förstås överväldigande: Den utopi som en gång sågs som ett reellt alternativ visas upp som en historisk kvarleva genom de övervintrade barnen från revolutionstiden. Vad blev det av det? En svår historia för den alltid vänsterorienterade samtidskonsten som i slutändan måste tro på något slags nystart för ett kommande systemskifte. Men det verkar ligga långt borta och det enda spår av en vänsterförbättrad värld som jag kan uppspåra är att inledningstexten på Färgfabrikens hemsida har bytt ut ”man” mot ”en”. Lite olycksbådande.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

2571: Fake & Fiktion

I det vittomfattande ämnet Fake News kan man idag läsa Martin Aagårds recension av Jack Werners senaste bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.

Inledningsvis är behovet av elementär källkritik liksom den ofta förekommande svårigheten att skilja mellan värderingar och beskrivningar tämligen oproblematisk. På nätet förekommer ständigt hårresande exempel på bristande källkritik. Sådant är dock inte alltför besvärande. Det rör sig i regel om enskilda personer som följer andras påstående. Så är det alltså det här med producenterna av nyheter och information. En gång, för inte så länge sedan, var ekvationen enkel. Det fanns medier som var korrekta och så fanns det ”alternativa” som inte var tillförlitliga. Numera har man förstått att den ekvationen inte höll. ”Fake News” visade sig dyka upp i de mest besvärande sammanhang och som det är idag kan man inte lita på någon. Om inte informationen är direkt felaktig är den alltid på något sätt vinklad och oftast rätt kraftigt vinklad. De s k tillförlitliga medierna visade sig vara mindre tillförlitliga. ”Faktagranskarna” hade uppenbara behov av att i sin tur faktagranskas.

Vill man gå till botten med saken kan man ju säga att en händelse är ingen berättelse. Händelsen skall berättas som nyhet/information och då skall ett antal val göras samtidigt som den skall passas in i en berättarteknisk form. Berättelsen kommer praktiskt taget alltid att innehålla direkta sakfel som i regel har samband med berättelsens moraliska och politiska intentioner.

Det är utgångspunkten, ofrånkomligen. Viljan att tala i en viss riktning kan åtminstone delvis bemästras men det är rätt sällan detta är en önskan. Den som berättar vill något och genom betoning, urval och överdrifter skall historien föras i en bestämd riktning. Å andra sidan får man vara observant på skillnaden mellan propaganda och en balanserad återgivning. Och att dessutom spana efter intentionen eller intentionerna.

I den tidigare hårt åtstramade politiska korrektheten kunde man utan vidare genomdriva Fake News som korrekta nyheter eftersom man hade makt och myndighet att göra det. Idag är fältet mera upplöst även om man ännu hör fältropen i samma anda konjugeras med någon bedagad värdegrund.

Publicerat i Böcker, politik | 2 kommentarer

2570: Äntligen det genuina kulturintresset

Varje kulturintresserad bör glädjas åt det enorma litteratur-, språk- och humanioraintresse som har växt fram under de senaste månaderna och som idag kulminerar med en konstnärlig manifestation vid ett tomt börshus i gamla stan. Denna readymade kan lämpligen namnges Untitled (King Canut Blues)

Publicerat i Böcker | 7 kommentarer