2571: Fake & Fiktion

I det vittomfattande ämnet Fake News kan man idag läsa Martin Aagårds recension av Jack Werners senaste bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.

Inledningsvis är behovet av elementär källkritik liksom den ofta förekommande svårigheten att skilja mellan värderingar och beskrivningar tämligen oproblematisk. På nätet förekommer ständigt hårresande exempel på bristande källkritik. Sådant är dock inte alltför besvärande. Det rör sig i regel om enskilda personer som följer andras påstående. Så är det alltså det här med producenterna av nyheter och information. En gång, för inte så länge sedan, var ekvationen enkel. Det fanns medier som var korrekta och så fanns det ”alternativa” som inte var tillförlitliga. Numera har man förstått att den ekvationen inte höll. ”Fake News” visade sig dyka upp i de mest besvärande sammanhang och som det är idag kan man inte lita på någon. Om inte informationen är direkt felaktig är den alltid på något sätt vinklad och oftast rätt kraftigt vinklad. De s k tillförlitliga medierna visade sig vara mindre tillförlitliga. ”Faktagranskarna” hade uppenbara behov av att i sin tur faktagranskas.

Vill man gå till botten med saken kan man ju säga att en händelse är ingen berättelse. Händelsen skall berättas som nyhet/information och då skall ett antal val göras samtidigt som den skall passas in i en berättarteknisk form. Berättelsen kommer praktiskt taget alltid att innehålla direkta sakfel som i regel har samband med berättelsens moraliska och politiska intentioner.

Det är utgångspunkten, ofrånkomligen. Viljan att tala i en viss riktning kan åtminstone delvis bemästras men det är rätt sällan detta är en önskan. Den som berättar vill något och genom betoning, urval och överdrifter skall historien föras i en bestämd riktning. Å andra sidan får man vara observant på skillnaden mellan propaganda och en balanserad återgivning. Och att dessutom spana efter intentionen eller intentionerna.

I den tidigare hårt åtstramade politiska korrektheten kunde man utan vidare genomdriva Fake News som korrekta nyheter eftersom man hade makt och myndighet att göra det. Idag är fältet mera upplöst även om man ännu hör fältropen i samma anda konjugeras med någon bedagad värdegrund.

Det här inlägget postades i Böcker, politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 2571: Fake & Fiktion

  1. sl skriver:

    Vår största fake news är förstås AGW, kopplingen mellan mycket små ökningar av koldioxid och stigande temperaturer som sprids i vanliga media, men Aagård börjar med “ogrundade rykten”, vilket mer påminner om vandringssägner. Det var så politikerna initialt avfärdade invandringsproblemen. Uppbrutna parkettgolv med tomatodlingar i Botkyrka.

    AGW är avsiktligt spridd rädsla med miljarder i politiskt stöd, avsikten är ur industrins synpunkt att få nya monopol på alternativ energi och stigande priser, medan politikerna vill höja skatterna. Ett vanligt sätt att få debatten att spåra ur att påstå att kritiker är köpta av oljeindustrin. Så är det inte, energiindustrin äger alla led i produktionen, och vill ha högre priser. Industrin är med på vagnen. Den ska inte betala, den ska tjäna pengar. Vi ska betala.

    Journalisters politiska desinformation och vandringssägner är inte samma sak, men har något gemensamt. De tar avstamp i vår nedärvda rädsla, som är en biologisk fördel och ett överlevnadsvillkor. De rädda har överlevt på Darwins vis; survival of the fittest.

    Jag frälser er härmed från AGW, men hotar samtidigt med politikerna. Verkligheten är mycket värre än de påstådda farorna med koldioxid, vi hotas av stora politiska ingrepp i verkligheten, grundade på koldioxid-sagor. Barnens hjärnor är fyllda av hittepå, det kommer att bli svårt framöver, ständiga krav på ingrepp har redan sin grund i fantasin hos våra små. De släcker lamporna, fyllda av helig vrede.

    Jag har också en vandringssägen att bjuda på. Vi känner alla till råttan i pizzan. Hu så äckligt, tur att det är en vandringssägen, även om man inte riktigt vet… Spiken i pizzan är däremot sann. På semester i sydeuropa fick mitt resesällskap verkligen en rostig spik i pizzan, jag såg det själv, och tillkallade hovmästaren.

    Så är det alltså; AGW är statistiska manipulationer som inte får diskuteras, men spiken i pizzan är sann. Avsiktligt spridd desinformation och vandringssägner förenas i vår hjärnas skräckbehandling, inställt på överlevnad, men skiljs åt i själva upphovet. Politik är lögnspridning, medan vandringssägner är… tja, vad ska man säga? Spiken i pizzan är sann. Hundra procent.

    Råttan vet jag inget om.

  2. SSAB skriver:

    Punkkonstnären Sabo verksam i Californien har blivit utslängd från twitter, inte för en viss tid utan för alltid. Sabo hade över trettiotusen följare.

    Humor och satir som kommer från höger är som vi vet svårsmält för vänstern och dess gröna gren. Dan Park, vår svenske punkkonstnär hamnade i fängelse, inte en gång utan flera. Pussy Riot lämnade Ryssland.

    Ett kritiskt förhållningssätt till nutiden är inte populärt

    https://pjmedia.com/trending/conservative-street-artist-sabo-banned-twitter-permanently/

    https://www.theguardian.com/artanddesign/2017/jun/21/rightwing-street-artist-sabo-donald-trump-la

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.