Vilks.net

För några dagar sedan träffade jag Ann Heberlein. Detta stillsamma väsen, som mången ser som kontrovrsiellt, hade vänligheten att skänka mig ett exemplar av sin senaste utgivning, Den banala godheten. Jag har ännu inte hunnit att läsa ut den men det slog mig att jag inte riktigt har uppmärksammat begreppet ”Storbråk” som Heberlein diskuterar. Storbråk är inte en direkt beskrivning av ett större bråk. Det som särskilt präglar rubriceringen ”storbråk” är knapphändigheten på information, vem som idkar storbråket och varför. Det är liksom något som inte kan sägas annat än i alternativa medier. Idag var det t ex storbråk i Malmö (Aftonbladet).

Ahmadiyya Muslimska Samfundet har startat en pr-kampanj för islam (samnytt). Särskilt proffsiga är de inte och det lär inte bli någon stor framgång. Det behövs inte mycket förrän de kryper fram vad man är ute efter. I intervjun i länken ställs frågan om rondellhunden. Den blir lite för mycket men bortsett från det stödjer imamen yttrandefriheten. Inte precis något taktiskt svar men dock uppriktigt. Man vill väl men på sina egna villkor. Mera taktiskt korrekta svar är att gasta om islamofobi eller att jämföra rondellhunden med 1930-talets antisemitiska teckningar. Men även det svävar i trötthetens tecken.

Samfundet har sina trosläror och den fantasifulla skrönan om Jesus tar man naturligtvis på största allvar.

Det finns anledning att vara skeptisk mot de svenska moskéernas verksamhet. Finansieringen av de flesta av dessa kommer från Mellanöstern och ställer sannolikt en del villkor (ETC).

Peter Kadhammar har en bra sak i dagens Aftonbladet. Kyrkans andliga överansträngning i att formulera en modern värdegrund. Kyrkan i tiden, alltid på plats utefter de värderingar som anbefalles medborgaren. Äntligen har pastor Jansson gått från satir till verklighet.

Men det gäller naturligtvis inte bara kyrkan. Plottrar man med värdegrundsformuleringar kan det bara sluta med plattitydproduktion.