Samtidskonsten som långtgående norm, ja, där har vi onekligen hamnat. Jag såg att i min hemkommun, i nordvästskåne är det nu dags att gå över till samtid. Även långt ute kan man vara med även om det är sent på jorden. Man igenkänner naturligtvis lätt samtidsmärket i den så vanliga refrängen:
”gör videoverk, installationer och skulpturer som skildrar teman som mod, maktstrukturer, kolonialism och feminism” (Kullaliv). Slutet är alltså tämligen nära.
Och blackfacemagin fortsätter på samma väg mot nya höjder. För bloggens franskspråkiga har vi det antika dramat, där framförandet av ett maskspel blir identifierat som rasistiskt av grupper som uppenbarligen är helt historielösa (Le Monde). Kärva tider men onekligen inte utan komik,