Den uppfostrande verksamheten i SVT har producerat ett mästerverk i YouTube-format. Man skulle givetvis utgå ifrån att det rör sig om en subtil parodi men med den groende misstanken att man kanske menar allvar med sin mästrande ton och sitt bisarra exempel.
I varje fall är det annonserade budskapet att endast den av
staten sanktionerade journalistiken är seriös och tillförlitlig. Den skall vara
sammansatt av en bred representation och styrs ej på något sätt av
medarbetarnas eventuella ideologiska tillhörighet.
Naturligtvis endast under förutsättningen att journalistiken tjänar ett gott syfte. Vad som är ett gott syfte definieras självfallet av den goda statliga journalistiken.
Jag har varit i Stockholm i akt och mening att leverera en
porträttmålning och förbereda några nya sådana objekt. Det blev naturligtvis en
konstrond. Man får nog säga att det som styr dagens konst är historia och bekräftelse.
På Nationalmuseum blickar man tillbaka på 1989. Intressant, det var då den postmoderna vågen drog fram i Europa och drabbade även Sverige (och Norge, för den delen, jag var då verksam där). Det året tillkom också en genuin klassiker: ”Piss Christ” av Andres Serrano.
Science Fiction är temat men jag kan inte se att man lyckats särskilt väl med att låta de utställande konstnärerna fantisera fram något särskilt spännande.. Lee Bul har en stor installation men det är mest ögonfröjd vilket man dock inte skall akta sig för.
Waldemarsudde: Edward Burne-Jones, prerafaeliterna och Norden.
Så mycket av övriga prerafaeliter finns inte här men en del
verk av Edward Burne-Jones. Inte de bästa men för allt i världen, vi är inte
bortskämda med sådan konsthistoria. Jag tar alltså tacksamt emot det här. Jag
förstår också att arrangörerna till varje pris måste anstränga sig för att
länka in utställningen i vår tids intressen:
”Burne-Jones och andra prerafaelitiska konstnärer bidrog till att lägga grunden för ett mytologiskt universum som vi återfinner i vår tids filmatiseringar av fantasy-klassiker som Lord of the Rings och Game of Thrones. I många av Burne-Jones verk finner vi könsambivalenta eller androgyna gestalter. Det är en tematik som är lika aktuell idag och sammanfaller med vår tids queer-ideal och diskussioner om ett tredje kön. Nu anser vi att tiden är mogen för att lyfta fram Burne-Jones och prerafaeliterna också i Skandinavien!”
Moderna visar Atsuko Tanaka som var en del av Gutaigruppen, legendarisk experimentell japansk konströrelse. Tanakas överlägset mest kända verk är hennes dräkt av ljusrör i olika färger. Gutaigruppen har fått en del uppmärksamhet under det senaste decenniet men den förtjänar mer för en självklar plats i konsthistorien. Dessutom kan man framhäva ännu en kvinnlig konstnär.
Hultmans installationer med virkade dukar är i sig ett fyndigt hantverk liksom utgångspunkten med en given gest mot ett omtyckt och numera utbrett tema, kvinnans mödor med textilen.
Ketter har gjort en sevärd utställning. Efter många år i branschen finner nya variationsmöjligheter och alltid med väl genomarbetade verk. Cirklar spelar en stor roll i den här utställningen och trots att man är många om budet har Ketter funnit ett hörn. Skärmen med en färgskiftande cirkel är en av höjdpunkterna.
Det diskuteras en del om att ta bort straffrabatten för unga. Problematiken är lite större än så. Myndighetsåldern sänktes 1974 till 18 år. Därmed fick 18-åringarna rösträtt vilket säkert hade sina intressenter. Men myndigheten sträckte sig inte till brott och straff och inte heller till alkoholinköp. En enkel lösning är att höja myndighetsåldern med ett par år skulle jag tycka. Krister Thelin skriver om saken i Dagens Juridik.
