Jag har varit i Stockholm i akt och mening att leverera en porträttmålning och förbereda några nya sådana objekt. Det blev naturligtvis en konstrond. Man får nog säga att det som styr dagens konst är historia och bekräftelse.
På Nationalmuseum blickar man tillbaka på 1989. Intressant, det var då den postmoderna vågen drog fram i Europa och drabbade även Sverige (och Norge, för den delen, jag var då verksam där). Det året tillkom också en genuin klassiker: ”Piss Christ” av Andres Serrano.
Bonniers konsthall: ”Kosmologiska pilar”
Science Fiction är temat men jag kan inte se att man lyckats särskilt väl med att låta de utställande konstnärerna fantisera fram något särskilt spännande.. Lee Bul har en stor installation men det är mest ögonfröjd vilket man dock inte skall akta sig för.
Waldemarsudde: Edward Burne-Jones, prerafaeliterna och Norden.
Så mycket av övriga prerafaeliter finns inte här men en del verk av Edward Burne-Jones. Inte de bästa men för allt i världen, vi är inte bortskämda med sådan konsthistoria. Jag tar alltså tacksamt emot det här. Jag förstår också att arrangörerna till varje pris måste anstränga sig för att länka in utställningen i vår tids intressen:
”Burne-Jones och andra prerafaelitiska konstnärer bidrog till att lägga grunden för ett mytologiskt universum som vi återfinner i vår tids filmatiseringar av fantasy-klassiker som Lord of the Rings och Game of Thrones. I många av Burne-Jones verk finner vi könsambivalenta eller androgyna gestalter. Det är en tematik som är lika aktuell idag och sammanfaller med vår tids queer-ideal och diskussioner om ett tredje kön. Nu anser vi att tiden är mogen för att lyfta fram Burne-Jones och prerafaeliterna också i Skandinavien!”
Moderna visar Atsuko Tanaka som var en del av Gutaigruppen, legendarisk experimentell japansk konströrelse. Tanakas överlägset mest kända verk är hennes dräkt av ljusrör i olika färger. Gutaigruppen har fått en del uppmärksamhet under det senaste decenniet men den förtjänar mer för en självklar plats i konsthistorien. Dessutom kan man framhäva ännu en kvinnlig konstnär.
Konstnärshuset: Petra Hultman.
Hultmans installationer med virkade dukar är i sig ett fyndigt hantverk liksom utgångspunkten med en given gest mot ett omtyckt och numera utbrett tema, kvinnans mödor med textilen.
Cecilia Hillström Gallery: Clay Ketter
Ketter har gjort en sevärd utställning. Efter många år i branschen finner nya variationsmöjligheter och alltid med väl genomarbetade verk. Cirklar spelar en stor roll i den här utställningen och trots att man är många om budet har Ketter funnit ett hörn. Skärmen med en färgskiftande cirkel är en av höjdpunkterna.
”I många av Burne-Jones verk finner vi könsambivalenta eller androgyna gestalter. Det är en tematik som är lika aktuell idag och sammanfaller med vår tids queer-ideal och diskussioner om ett tredje kön.”
Det beror på vem man frågar nuförtiden. Många av dagens genusteoretiker verkar se tre som en snålt tilltagen siffra i detta sammanhanget…
Ha ha ha, Aftonbladet har hållit Gellert Tamas om ryggen förut när han beslagits med lögn! Se Hanne Kjöller/Gellert Tamas-debaclet!
Så länge Aftonbladets snorbuse-ätande (bokstavligt talat) journalistkår väljer att dreva på Tamas lögner så kommer vi alltid att ha apatiska flyktingbarn i Sverige, men ingen annan stans.
Och läkarkåren…. UUUUUUUUT!!! SKÄMS era KVACKARE!!! 😆 😆 😆 😆
”Piss Christ” av Andres Serrano är som bild sett, ganska fin.
Men namnet ”Piss Messias” passar bättre.
från wikipedia:
”Många av världens religioner (även de icke-abrahamitiska) bär med sig ett hopp om en framtida heroisk figur som kommer att rädda de rättfärdiga, döma de onda och skapa fred i världen”