Vilks.net

Antirasismen fortsätter att leverera. En befriande konsumtionsmöjlighet efter månader med corona. När det dyker upp förslag att ta bort statyer av Linné har man en ordentlig nyhet som omedelbart väcker uppbragta känslor. I Sverige torde det mest röra sig om symboliska utspel som kommer att fortgå en tid tills man tröttnat. Och då har vi säkert nya mål (smp).

Och John Cleese Fawlty Towers har fått ett kolossalt genomslag (The Guardian).

Det är fint när människor engagerar sig och vi blir ytterligare övertygade om att medielandskapet och dess rörelser är världen.

Man glömmer lätt att det nu så heta ämnet för dagen inte handlar särskilt mycket om rasism utom om estetiseringen och fiktionaliseringen av ämnet. Dramatik och kraftfullt vinklade uttalanden skapar den rätta känslan av dramatik. Demonstrationerna i Malmö var fredliga och blev därför snabbt ointressanta (Kvällsposten). I de olika ringhörnen återfinnes duellanterna med givna roller. Ingen kan riktigt besegra den andre eftersom båda har sina anhängare som trogen hejarklack (ETC). Om det finns någon rimlig och modererad slutsats är den av föga värde eftersom den helt enkelt blir lite tråkig.

När nu så många statyer har åkt ner i en utlevande entusiasm dyker problemet med de tomma plintarna upp. Banksy har kommit med ett utmärkt förslag som kan tillfredsställa alla (Instagram). Ett alternativ är statyer av George Floyd, mannen som visade att även den värste outsider aldrig kan räknas bort. Han återvände från de fördömda som helgon. Inget är omöjligt i den postmoderna teatern.