Momentum, Biennalen i Moss

En liten tid kommer det att vara något mera dämpat på den här sidan på grund av mitt deltagande i biennalen i Moss som börjar den 2 september.

Mer information finns i den utmärkta tidskriften The Hedgehogger.

Publicerat i Projekt | Lämna en kommentar

Del 148: Svensktoppen augusti

Som man kan förvänta sig är det tämligen lugnt i den svenska konstens toppskikt. Sommaren har lagt sordin på konstvärldens aktiviteter:

1. Ann-Sofie Sidén (1) 447
2. Annika Larsson (2) 672
3. Henrik Håkansson (3) 739
4. Miriam Bäckström (4) 912
5. Clay Ketter (5) 953
6. Maria Friberg (7) 1132
7.Carl Michael von Hausswolff (6) 1152
8. Magnus Wallin (9) 1447
9. Tobias Bernstrup (13) 1465
10. Annika von Hausswolff (14) 1499
11. Maria Lindberg (8) 1535
12. Lars Nilsson (11) 1540
13. Matts Leiderstam (12) 1579
14. Jonas Dahlberg (10) 1601
15. Leif Elggren (15) 2075

En intressant fråga är hur tillförlitlig artfacts ranking är. Konstvärlden är som bekant konservativ och det finns åtskilliga som inte vill se konstnärerna rankade i en högstg plausibel ordning. Artfacts bygger på utställningar och det är samma system som konstnärerna själva använder när de vill framhäva sin kvalitet: cv är den givna måttstocken och artfacts är en förlängning av denna. Givetvis finns det ingen garanti för att framgångarna är hållbara i längden, men kvalitet just nu är för de flesta vad de kan hoppas på – i bästa fall. Och ju högre man lyckas placera sig desto lättare är det att hålla sig kvar eftersom nätverken växer i samma takt. Det som försvinner ur konsten är sådant som man gärna vill tänka sig ”egentlig kvalitet”, alltså något som är bra utan att åstadkomma utställningar. Men det är svårt att föreställa sig hur något sådant skulle fungera.

hakansson i boston.jpg
Henrik Håkansson ställer just nu ut i Boston.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag | 115 kommentarer

Pedvale: När han hade spikat

Pedvale skulpturpark ligger 120 km från Riga. I parken finns 116 skulpturer (nu alltså 117). Det kan verka mycket men parken är också mycket stor, kuperad med flera dalgångar och med betydande skogspartier. Vid huvudentrén möts besökaren av en restaurang och en herrgårdsbyggnad. Men det finns ytterligare en entré med en ännu större herrgård där det inrättats två huslängor med gallerier och utställningar. Ojars Feldbergs är alltså mannen bakom detta livsverk, en i landet välkänd skulptör som med obändig energi får allt att gå framåt.

Det är huvudsakligen lettiska konstnärer som arbetat i parken men även en del andra länder är representerade (USA, Finland, Estland, Holland, Danmark, Sverige bl a).

Det handlar om Land Art och om skulptur, kopplingen mellan dessa har blivit alltmer en självklarhet, skulptörer tänker numera site specific och ger sig gärna ut i landskapet. Det är en stor genre och en betydande del av konstvärlden, men naturligtvis gäller den inte som internationell samtidskonst. Kopplingen mellan Land Art och egentliga samtidskonst finns, men den är relativt sällsynt. Mina arbeten har ofta identifierats med Land Art och jag har därför fått en rad tillfälle att få kontakt med denna del av konstvärlden. Och det finns ett stort nätverk som sträcker sig världen över.

Jag skall på intet sätt beklaga detta, jag kan bara rekommendera Pedvale, eftersom det är svårt att undgå att få med sig en positiv upplevelse av denna pastorala idyll. Den goda modernismen håller sig levande, för det finns mycket att se på. Den utställningsform som skulpturparkerna kan erbjuda är attraktiv även för en stor publik.

Jag spikade och klättrade i 6 dagar och resultatet kan ni se här:

EmpireLIT.JPG
Empire, ca 12 meter

PedvaleoverLIT.JPG
Entrén till Pedvale med en skulptur av Ojars Feldbergs till vänster, ingången genom det ”svarta hålet”; längre bort skymtar Empire.

Publicerat i Projekt | 51 kommentarer