3034: Aktivismen i samtidskonsten

Ihållande trend i samtidskonsten, jo, den politiska sektorn med sina förutsägbara ämnesval och ideologiska hållning är den ständiga menyn. En sak kan dock noteras, ett utökat intresse för grupporganisationer som kan vara mer eller mindre löst knutna till ett konstintresse.

Den indonesiska gruppen Ruangrupa är utsedd till att leda Documenta i Kassel 2022. Dess arbete kretsar kring hållbar utveckling och skapandet av offentliga publika rum som skall aktivera en publik. De vänder sig mot det man kallar för hierarkiska val av konstnärer till utställningar. Konstens hierarkier är ett favoritämne sedan länge och problematiken är olöslig. Det man kan komma fram till är att byta ut en hierarki mot en annan. Ruangrupa har valt att välja ett antal grupper med liknande inställning som de själva har:

Fondation Festival sur le Niger (Ségou, Mali), Gudskul (Jakarta, Indonesia), INLAND (Madrid, Spain), Jatiwangi art Factory (Jatiwangi, Indonesia), Khalil Sakakini Cultural Center (Ramallah, Palestine), Más Arte Más Acción (MAMA) (Nuqui, Choco, Colombia), OFF-Biennale (Budapest, Hungary), Trampoline House (Copenhagen, Denmark) and ZK/U – Zentrum für Kunst and Urbanistik (Berlin, Germany). (artnet)

Ser man genom dessa ser man att det rör sig om olika former av politisk aktivism. Som alltid i konstsammanhang är verksamheten främst symbolisk. Vad som kan vara intressant är hur mycket grupper/organisationer kommer att få plats i samtidskonsten. Även om antalet grupper har ökat under senare år är det svårt att föreställa sig att de kommer att dominera. Jag tror att det kommer att förbli en mindre sektor som kan fungera som en symbolisk utmaning mot konstmarknaden.

Ruangrupas initiativ har naturligtvis drabbats av pandemin. Visserligen är det två år till utställningen i Kassel men det är osäkert att planera omfattande publika aktiviteter på en rad platser. Det är knappast tal om någon större förändring av konsten. Den politiska aktivismen har funnits en längre tid och inplacerad i ett större konstsammanhang förblir den ett betraktningsobjekt, ett estetiserat objekt. Den fördel man kan vinna är att det är ett lovvärt inslag, ”konsten tar sitt ansvar”:

“We want to create a globally oriented, cooperative, interdisciplinary art and culture platform that will remain effective beyond the 100 days of documenta 15,” ruangrupa said. “Our curatorial approach aims at a different kind of collaborative model of resource use—economically, but also in terms of ideas, knowledge, programs, and innovation.”

Ruangrupa vill vidare komma bort ifrån objekttillverkning: “The shift towards knowledge- or information-based practices and away from object-making is something we have practiced, but it has never been so clearly necessary to so many.” (artnet)

Det är en tanke som ständigt dyker upp och som alltid har visat sig vara en fiktion. Konsten lever genom sina objekt även när de har relationell eller processuell karaktär.

Man kan ändå slå fast att den politiska aktivismen i konsten håller i sig även om man inte vet hur den skall få någon större betydelse.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 2 kommentarer

3033: Livvakter del 6, möte

Efter den plötsliga vändningen i hanteringen av livvaktsskyddet i december 2018 bad jag om ett möte för att framföra mina synpunkter. Myndigheten drog ut på tiden och först efter flera påminnelser kom mötet till stånd i februari.

På detta möte tog kommissarien, omgiven av sina underchefer, till orda och jag kunde snabbt förstå att en ny ordning hade införts. Det var slut med tillmötesgåendet och en åtstramningsstämning fyllde lokalen. Kommissarien förklarade att han hade högsta förtroende för sina underchefer. Min kritik av händelserna under julen 2018 mötte ingen förståelse. Däremot var ledningen inte främmande för att detaljerat genomgå några resor jag hade gjort för att hjälpa en bekant med trädgårdsvattning. Irriterat påtalade man att det gick att installera slangsystem och att kommunalt vatten kunde kopplas in. Kommissarien bemötte sedan min kritik med att det fanns privata företag som jag kunde vända mig till om jag inte var nöjd med nuvarande förhållanden.

Vidare lät man meddela att Maj förbjöds att ha någon som helst kontakt med livvaktsenheten. Detta var ett helt nytt scenario eftersom Maj under alla år (sedan 2010) haft goda och fortlöpande kontakter med enheten.

Som avslutning på mötet anslog kommissarien en vänligare ton och förhörde sig om hur det gick med mina löprundor. I min begränsade tillvaro är löpning ett sätt att underhålla konditionen. Jodå, jag höll god min när han gav mig beröm för mina tider på 2 km.

Mötet med ledningen i februari 2019 visar att myndigheter alltid kan vara ett konstnärligt material.
Publicerat i livvakter | 1 kommentar

3032: Gustav III återupplivad

Statydebatten äger fortfarande en trendig uppmärksamhet. Det skadar aldrig att ge lite liv åt de mer eller mindre bortglömda monumenten. Inte minst ur bildningssynpunkt. Kitimbwa Sabuni har uppmärksammat Gustav III: ”Jag tror det står något i stil med segerherre och fredens återskapare på den statyn och liknande glittriga resonemang. Den här personen var något annat också, han var personen som tog tillbaka Sverige in i den transatlantiska slavhandeln. Då borde vi också ha en diskussion om lämpligheten i att föreviga honom på det här sättet i stadsbilden”. (SvT)

Gustav III hade rätt mycket för sig, slavhandeln kan knappast ses som något för honom profilerande. Enklast löser man väl det här problemet med att skapa en app som ger en översikt av historien om kungen och tiden. Sådant befrämjar kunskapen. Om det nu är någon som verkligen är intresserad. Själva skulpturen har också intresse, ett verk av Sergel och en del av svensk konsthistoria.

Publicerat i politik | 5 kommentarer