Vilks.net

Jag antar att rätt många har sett Pierre Schoris artikel i dagens SvD. Om den kan man reflektera över frågan huruvida man skall skriva när man befinner sig i affekt. Onekligen blir läsvärdet större men kanske inte på det sätt man tänkt sig. När Schori talat om hur duktig han är och hur många duktiga det finns som han ställer upp på, utdelar han sedan ett ”utan värde” till mig. För all del, inte att beklaga, strängt taget hade det inte varit särskilt intressant om han myst av välbehag över konstprojektet. Hur som helst har han snickrat ihop ännu ett inslag i projektet. Helt klar över att han själv skall tillfogas den lista han lägger upp på medverkande tycks han inte vara.

För det blir en extra färgklick när han talar varmt om den folkvalda Hamasregeringen i Palestina. En jättekul Hamas popvideo har producerats och dessutom dedicerats till ”vännerna i Sverige”. Läs och missa inte filmen.

Lite underliga saker händer nuförtiden. DN tar bort bloggar som handlar om Vilks men även sådana som berör Palestina. Studera denna intressanta detalj här.

En annan men minst lika fängslande händelse är att debattkvällen i Berwaldhallen i tisdags skulle sändas idag i SVT24. I sista stund togs den bort. Att vara ex-muslim är tydligen inte politiskt korrekt.

Hur skall man förstå dessa händelser? Är det en rädsla att skapa oro i befolkningsleden? Att svenska folket inte är moget nog att kunna bedöma innehållet i saker som verkligen förtjänar seriösa diskussioner?

Ett varmt tack riktar jag till Jonas Gardell som skänker mig ett välkommet stöd. Det får inte vara så att vi inte skall kunna kritisera extrema muslimer av rädsla för att det skalla drabba den moderata majoriteten. Det går att hålla isär dessa nivåer. Mer i Expressen.

Nyhetsbyrån Al Jazeera har besökt Nerikes Allehanda. Man kan få se lite video från denna visit.

Tack för alla intressanta kommentarer. Jag läser och lär. Återigen skall jag påminna om att intet censureras. Hamnar man i spamfiltret kommer jag så snart som möjligt att hämta upp eventuella kommentarer därifrån.

Konstprojektet börjar se lovande ut. Jag får visserligen leva ett hukande liv och varje dag får jag kräla under mina bilar för att plocka bort eventuella bomber. Ännu är antalet funna objekt blygsamt.

Konstvärlden lämnar ett stigande antal fängslande bidrag. Särskilt vill jag naturligtvis tacka min dyre kollega Carl Michael von Hausswolff för hans säkerligen välmenta utskåpning av mitt konstnärskap. En sådan litania är ju precis vad jag både förutsett och önskat. Vare det härmed ännu en gång bekräftat att jag är på rätt väg när det handlar om att kartlägga konstvärldens agenda och gränsdragningar. Jag blev dock rörd av att Carl Michael erbjöd mig sitt gästrum. Mänskligt, alltför mänskligt (se hans rappa text under gårdagens kommentarer).

Pål Hollender har fattat min poäng vilket inte Joanna Rytel mäktar. Hon går fortfarande på den så ofta förekommande kränkbänken. Detta i Kulturnytt P1.

Självfallet skall man läsa Natalia Kazmierska i Expressen. Berwaldhallens afton som en afton på Cabaret Voltaire.

Helsingborgs Dagblad är min nu lite haltande hembygds tidning. Denna skrift framhärdar i beslutet om icke-publicering. Lars Johansson skriver med tydligt stigande irritaion. Även han begagnar sig av kränkbänksargumentet och kompletterar med en numera välkänd klassiker: taskiga teckningar.

Om det vore så att jag mottogs stående applåder hade det inte varit mycket bevänt med projektet.

Jag försöker att bibehålla överblicken. Konstprojektet skall formas och komponeras på ett sådant sätt som gör det tillgängligt för konstvärlden. Och med hela företeelsen som konst vandrar den in i fiktionens värld. Så länge den håller sig där blir den konstruktiv och utan att det spills något blod. Själv substansen kan jag inte säga annat än att jag är nöjd med. Hur skall man få igång en debatt om en av de viktigaste kulturfrågorna? Även den värsta motståndare borde kunna inse att helt utan en het potatis det nog inte går.

Vi får förstå en sak. Det är omöjligt att låta politiken och religionen blandas samman. Genom att framtona en vänlig attityd och undvika kränkningar av saker som är så heliga att muslimer kan bli ledsna antyder hugade brobyggare att det faktiskt skall göras ett undantag. Att det skall bli en blasfemiparagraf, antingen som en lag eller som en moralisk överenskommelse. Men det måste vara ett falskt löfte som senare, alltså när muslimerna blivit mogna medborgare, skall annulleras.

Kränkningen är, som åtskilliga av betraktarna med viss triumf framkastat, en tom provokation. alltså ren och fin och utan biavsikter. Låt oss se på denna vänliga kränkning och diskutera hur den verkar och om den ur alla omständigheter verkligen är omöjlig att ta sig förbi.

Oavsett är det bara så här: Inte en centimeter kan man rygga på denna punkt: Om det är något som är heligt är det kränkningen ty den är ej av ondo.

Gårdagens mässande muslim var ett autentiskt tillskott till konstprojektet. Spontant, äkta och expressivt. Hann någon ta en bild? Allt jag kan bidra med är en liten teckning:

Muslimen i Berwaldhallen i förbannelsetagen