Vilks.net

Ett konstprojekt skiljer sig från mycket annat genom att det är långsamt. Rondellhundsprojektet har tvingats ut i ett sprinterlopp som förvandlades till ryckig maraton. Men bara momentant. Kanske det nu har blivit såpass lugnt att det blir möjligt att hinna med allt uppföljningsarbete och att på allvar få musikalen att ta form. Jag arbetade med den sistnämnda saken när jag idag begav mig till Gerlesborgsskolan för att tillsammans med Martin Schibli hålla en kurs om hur man blir samtidskonstnär på 3 dagar. Schibli låter meddela att djurtrenden i samtidskonsten är över och ersatt av barn och större maskiner, gärna lyftkranar.

På vägen upp utarbetade jag en del av statsminister Reinfelts aria ”I will whisper in your ears words of dialogue, sweet words of living together etc” . Jag mottar gärna textförslag och det gäller även Sionistvisan av Irans president.

Gerlesborgsskolan spelar en betydande roll i Rondellhundsdramat. Efter den dock relativt blygsamma starten den 20 juli kom sakernas tillstånd att accelerera från mitten av augusti när skolan avvisade mitt bidrag. Och som man igen underströk enbart av säkerhetsskäl.

Med allt större optimism kan jag luta mig emot mitt påstående om att den danska omgången var en tragedi som upprepas i Rondellhundsversion som fars. Och därmed tillgänglig för en livaktig och känslofull debatt. Ett ständigt skapande av bilder, situationer och figurer. Det preliminära resultatet kan också redovisas: Argumenten kring förhållandet mellan tryckfrihet och respekt räcker inte till. Jag väntar på en förbättring. För att hjälpa till med att frambringa nya möjligheter har vi en hel del material som är under utarbetande. Redaktör Göran E. håller i deckarversionen som förmodligen kommer att sakna mordet. Och därjämte hans banbrytande ordbok: Rondellhundsparlören med persongalleri. Musikalen kommer också att kunna lämna god bidrag.

Jag tackar för alla intressant bidrag som influtit idag. Dessa är en ständig källa till utveckling av projektets kärna: konsten har ännu ett gott stycke kvar för att hinna ikapp materialproduktionen. En del bidrag har jag inte kunnat befria från spamslukaren förrän i kväll.

Någon frågade vad jag menade med ”oantastlig källa”. I detta sammanhang avses autentisk sådan. Kan ej på allvar ifrågasättas av den ordinarie uppsättningen av debattörer som utgörs av icke-autentiska men kolonialt välmenande västeuropéer.

Den falska van Delft (gårdagens bild) är en kränkning därför att den försöker vara autentisk och därmed är ett bedrägeri.

Vi har återigen Amatullah med oss. Varmt välkommen till kvällens samtal! Hon skriver att hon har drivit mig ut ur mitt hus och detta betraktar jag som ett icke oävet inslag i projektet: Den fördrivne konstnären. Dessutom inger hennes senaste inlägg även ett visst försonande drag. Jag är besegrad och blir för varje dag som hon säger trefaldigt: Äldre, äldre och äldre. Skall jag förstå det som om Amatullah förespråkar att min ändalykt skall ske genom den naturliga vägen, ”naturlig avgång”? I så fall tackar jag för denna glimt av kärlek.

Filmen om de danska karikatyrerna har visats. Så skall svenskarna debattera filmen. Filmen tar fasta på de extrema rörelserna och de högljudda religionsförsvararna. I den efterföljande debatten blev vi återigen påminda om att danskarna är ett förfärligt folk som bedriver hetsjakt på muslimer.

I övrigt har vi en intressant tvistefråga i Danmark. Kandidaten på Enhedslistan Asmaa Riyad Abdol-Hamid splittrar med sin höga placering vänsterfolket i två halvor: de som tycker att religion är opium och de som menar att man skall respektera svaga minoriteter. Abdol-Hamid vägrar att besvara den avgörande testfrågan: Vad med de homosexuella? (Den testfrågan ställs sällan i Sverige, kanske av rädsla för att svaret skall bli felaktigt) Enhedslistan kommer att hålla ett extra årsmöte om saken i november.

Den store respektivraren Rune Engelbreth Larsen har naturligtvis gjort ett klart ställningstagande även i denna fråga. Han har självklart och dessutom avverkat konstnär Vilks, en snabb och skoningslös avrättning, vilken är ett utmärkt inslag i konstprojektet.

Islamofober är i första hand sådan som är rädda för att islamister skall komma med ofärd och bomber. I andra hand är det kritiker av Islam. I tredje hand är det överdrivna kritiker av Islam. De diskussioner som förs på detta forum kan (med några undantag) inte sägas vara osakliga. Men istället för att bemöta med argument kan man kasta in islamofobi. Men begreppet har förlorat det mesta av sin tidigare styrka och från en, och det är en saklig bedömning, låg nivå vill signaturen Lena Jonsson döma ut debattörerna på forumet som nazister. Har de kommit ångande från massakern på Serranos utställning på Kulturen måhända? Det är tydligen så när argumenten börjar tryta. Vi behöver verkligen lite nya argument. Mer kreativitet. Och inte minst för den sakens skull behövs konsten eller försiktigtvis: det besitter en potential

En västerländsk kränkning: En falsk Vermeer van Delft.

Extra godbit från palmecenter.

”Lars Vilks rondellhund är en blygsam gest. Det som har hänt på Kulturen är det värsta jag har varit med om, säger konstkuratorn Sune Nordgren.” SDS

Sune Nordgren, redan välkänd här på bloggen genom sitt ”kemiska” påstående, formulerar den senare tidens uppseendeväckande händelser. Värst är alltså Andrés Serrano foto som vandaliserats av nazister. Men Nordgren skall vara glad om han inte varit med om värre.

Vandaliseringen faller korrekt in i konstvärlden men också i världen utanför. Vem älskar och förstår maskerade och med järnrör beväpnade nynazister? En moderat politiker i Staffanstorp, Sune Cederpil, skall enligt Dan Jönsson i DN ha uttalat förståelse för saken men det återstår nog att få det erkännandet preciserat. Ty även världen utanför konstvärlden är enig. Det är inte ens en fråga om yttrandefrihet. För den som önskar kan man tala sig varm för hur fel det är. Både Pontus Kyander och min antagonist Linda Fagerström skriver av sig i SDS. Och det skall så göras eftersom det vore ett tjänstefel att ignorera händelsen. Någon fara på taket är det inte, en marginell grupp gör en lönlös attack som har det goda med sig att skeptikerna till Serranos bilder får ett i de flesta fall lätt val mellan innehåll och gärning.

Den enda diskussion som jag kan se är om museernas säkerhetspolitik skall ändras. I och för sig ligger det i linje med alla andra pågående säkerhetsförbättringar.

Jag skulle tro att Rondellhunden nu bör kunna dra sig något tillbaka. Turkarna genomförde en ny attack under onsdagsnatten men mot ett lätt byte. I min samling av konstintresserade från Mellanöstern vilka meddelar sig per telefon kunde jag idag räkna in Oman. Kraftfullt och korthugget budskap. Den pakistanska vågen är i avtagande. En muslim från London inledde också kraftfullt men då jag påpekade att profeten förmodligen skulle beklaga hans råa språk och att det icke tillkom honom att döma, ty, och här tog jag i lite, det skall någon annan göra som står ofantligt över dig. Då övergick han till att kalla mig för en gammal man som snart skulle dö. Nåja, fortsatte jag, så illa är det inte än. Jag spelar faktiskt fotboll varje vecka. Den fungerade väl och vårt samtal avslutades på ett civiliserat sätt.

Tillbakakränkningen är en svår konst. Den uppfyller så lätt motsatsen.

Det här blir så mycket värre. Dock skall ägaren till tröjan ha lyckats genomföra en vandring i Stockholm helt utan några incidenter.