Jag inser fuller väl att det inte är bra att få för mycket medieplats. Vem kan vara berättigad till det? Ulrika Knutsson gör en avräkning med Vilks i Fokus där hon föreslår att jag skall be om ursäkt. Jag skall också ha sagt att det är en dålig teckning vilket jag inte kan minnas mig ha sagt. Möjligen att det inte är någon märkvärdig gestaltning. Men det känns igen, vill man ha sagt något annat finns det en tillfredsställelse att dra till med att teckningen, den är i alla fall dålig! Terrorismen är inte längre något problem kan Knutsson berätta för oss vilket får sägas vara en glädjande nyhet, ehuru något överraskande. Knutsson menar också att yttrandefriheten skall handla om värdigare uppgifter än rondellhundar.
Naturligtvis är jag nöjd med att Knutsson måste säga allt detta. Hon liksom måste det och jag kan bara tacka och ta emot.
Även Maria Rydhagen drar sitt strå till stacken i Expressen genom att vara ordentligt uppretad på Vilks och journalisterna. Hon lyckas också få in att Vilks är en smårasist. Mycket läsvärt.
Rasist? Jag skulle vilja kalla det realist. Jag skulle vilja kalla Lars Vilks för någon som faktiskt får välden att öppna ögonen igen för dessa radikala idioter. Kan någon av er tala om för mig varför en hel religion ska vara så djävla ointelligent att hela religion blir förnärmad av EN person.
Om någon gör narr av Jesus (jag är kristen) och tycker att han/hon är respektlös så skakar jag bara på huvudet och tänker ”stackars människa”. Så om mussarna nu blev så förnärmade, varför inte skaka på huvudet? Neeej, klart det inte räcker. För det kan dom inte, dom har det inte i sig, istället ska dom starta jihad och få ”sin rätt”. Hur de tnu kan vara deras rätt har jag ingen aning om. Väldigt konstig religion det där.
Underbart att du finns Lars. Du är den enda svenske konstnären som vågar karikera Islam som det ska göras. Lycka till och kräv ordentligt polisskydd om någon hotar dig. Jag tycker Sverige skall ta initativ och jaga de som satt ett pris på ditt huvud, även i andra länder. Sätt in specialstyrkor i andra länder som lagför religiösa gubbar som tydligen har för mycket pengar och för lite i huvudet. Vår yttrandefrihet är värd oändligt mycket mer än någon fantasifigur i någon fantasibok.
Glöm inte att Sveriges journalister har tolkningsföreträde. Säger de att det inte finns terrorister så är det så Säger de att Vilks är rasist så är det så. Landets ledarskribenter och deras vänner på kultursidorna vet alltid bäst. Världen skulle falla sönder om vi inte fick ta del av deras ständiga visdom.
Ha, Maria Rydhagen är den mest talanglösa människa journalistvärlden har skådat! Har aldrig gillat henne och heller aldrig förstått hur hon kan titulera sig journalist?
Lars Vilks for president!
Mvh
/ Fredrik
Hej Lars, här är min nuvarande syn på Muhammed som rondellhund:
När teckningen dök upp första gången sommaren 2007 reagerade jag som de flesta. Jag tyckte den var osmaklig, dum, oöverlagd, onödig etc. Jag hittade också en teoretisk inkonsekvens som jag hängde upp min invändning på, men den känslomässiga reaktionen kom först och var grunden till mitt ogillande.
Idag tycker jag fortfarande att verket är allt det där, men känslorna har svalnat och tankarna har därmed klarnat. Det finns många nivåer, jag ska försöka dela upp det.
1. Idén: Det var ingen bra idé, men det var det ju inte heller meningen att folk skulle tycka. Precis som Nimis börjar det med ett till synes simpelt, obetydligt och fullständigt omotiverat normbrott – några pinnar på varandra i ett naturreservat, en liten hafsig teckning i ett åsiktsreservat.
2. Processen: Sen har verken växt exponentiellt allteftersom fler blandar sig i leken. Båda dessa verk har på ett lyckligt sätt blivit ett med processen
3. Brottet: Men normbrottet var kraftigare den här gången. Och det var riktat inte mot myndighet eller allmänhet utan mot själva konstvärlden.
4. Rondellhunden: Som jag tolkar Nimis är det en solitär hyllning till alltets oförutsägbarhet. Att Muhammed ritats som just rondellhund verkar dock inte alls vara någon slump. Rondellhundsfenomenet växte fram på ett sätt som måste tilltalat dig, Lars. Först handlade det om en spontan återuppbyggnad av en vandaliserad offentligfinansierad rondellskulptur, senare om en folklig och lätt förlöjligande antites till dessa ofta trista och förutsägbara utsmyckningar.
5. Muhammed: Sen har vi det här med kränkningen, som ju är den jobbigaste biten, svårast att förklara (bort). Men jag tror inte det handlar om att du har något särskilt emot just islam. Jag förmodar att du tycker ungefär lika illa om alla tvärsäkra metafysiska försanthållanden.
6. Yttrandefriheten: Nå, den kan aldrig vara absolut, den måste vara villkorad. Men klart som fan att man har rätt att häda. Att återinföra blasfemilagen kan knappast vara något som konstvärlden önskar sig. Och att en religion ska särbehandlas blir också omöjligt att hävda i längden.
Jo, jag har uppenbarligen svängt, men vad säger du, har jag missuppfattat något?
/Yngve
eftersom jag inte hittade någon emailadress så skriver jag här.
såg på din chat på svenskan att du hade svarat att du sålt kopior av rondelhunden för 100kr och hade några kvar, om dem inte hunnit ta slut så är jag intresserad av den,
Ja, när man hör talas om dylika debattinlägg från medarbetare på
Public service och vissa av dagstidningarna inser man ju att det
behövs oändligt många fler provokationer i vårt aningslösa land.
Tror inte att dessa korrekta debattörer är något att ödsla tid på
– enligt dem existerar ju ingen terrorism enligt metoden att förneka
alltsammans och peka finger åt de som vågar provocera. De som på betald
arbetstid ägnar sig åt förneka att världen är en farlig plats där även
lilleputtlandet Sverige ingår är förlorade i sitt förnekande tillstånd
Sorry Ulrika K och Maria R. -you are of no interest.
Gläd dig istället Lars åt att du blivit mångas hjälte därute.
Jag har exakt samma budskap som Anders ovan, vill gärna ha kontakt (gak62@columbia.edu) ifall det finns några hundar kvar till salu.
Rörande Ulrika Knutssons inlägg i Fokus: Maken till bortskämt och högdraget inlägg i debatten får man leta efter. Om Ulrika Knutsson och hennes gelikar är de som är satta att vakta yttrandefriheten (ordförande i Publicistklubben!)så sitter yttrandefriheten löst.
Är inte det ett allvarligt och i högsta grad verkligt problem att Lars Vilks inte ska kunna rita (sedan är det fullkomligt irrelevant om konsten är av låg eller hög kvalitet) en nidteckning föreställande Muhammed, utan att behöva vara rädd för sitt liv?!
Ju mer jag tänker på det desto mer fylld med avsmak blir jag inför Knutssons omdömeslöshet.
Ulrika Knutsson och Maria Rydhagen får kräla tillsammans på botten i journalistkåren, fy så pinsamma de är!
Här är en som säger exakt vad som behöver sägas, inte mindre, inte mer:
http://akademiblogg.wordpress.com/2010/03/10/hoten-mot-lars-vilks/
Heder åt Peter Englund.
Dålig teckning
”Jag (Lars Vilks, red.) skall också ha sagt att det är en dålig teckning vilket jag inte kan minnas mig ha sagt.”
https://www.vilks.net/?p=2129
»Kunstværket breder sig, og I er en del af skulpturen. Jeg har hørt folk sige, at tegningen er dårlig, og det er jo sandt. Jeg er ikke karikaturtegner«. Tale under møde i Trykkefrihedsselskabet tirsdag 2. oktober 2007.
Kilde:
Politiken (06.10.2007)
Debat: Levende ord: Muhammed som hund – hårdt mod hårdt
Svenskerne har fået deres Muhammedsag for. I tirsdags indkaldte Trykkefrihedsselskabet til en aften i solidaritetens navn.
Af Peter Jørgensen
Han (Tøger Seidenfaden, chefredaktør for Politiken, red.) er da en taber!«, udbryder Jesper Langballe MF (DF) højrøstet mod Naser Khader MF (NA), som er på vej hjem. »Hvad mener du om sådan en kryster?«, spørger han, mens de to giver hånd. Khader nikker smilende og vedstår afdæmpet sin enighed: »Ja, han skulle være blevet. Det var ikke fint«, siger han og fortsætter ud ad døren.
(…)
Det er Trykkefrihedsselskabet med formand Lars Hedegaard i spidsen, der har inviteret til en aften i solidaritet med Lars Vilks. Et initiativ, som hovedpersonen (Lars Vilks, red.) bifalder, for som han siger, mens han peger ud på forsamlingen i det lille, men tætpakkede lokale:
»Kunstværket breder sig , og I er en del af skulpturen. Jeg har hørt folk sige, at tegningen er dårlig, og det er jo sandt. Jeg er ikke karikaturtegner. Den rigtige karikaturtegner sidder der«, siger han og bukker ærværdigt mod Kurt Vestergaard, manden der tegnede Muhammed med en bombe i turbanen. »Men at sige, at min tegning ikke er værdig til debat, er forkert. Med et stort seminar var debatten aldrig kommet i gang. Dette kunstværk ekspanderer hver eneste dag, og derfor er det vigtigt«.
(…)
Stemningen er lun i lokalet. Der synes at være en bred enighed om Vilks ’ heltestatus blandt aftenens talere. Også den danske forfatter Kåre Bluitgen – ham med børnebogen om Muhammed – roser svenskeren for det, han kalder »stor kunst«, og fortsætter: »Når man ser tilbage, handler det om mennesker, der har humor og mennesker, der ikke har«.
(…)
Naser Khader har også taget imod invitationen, og han er glad for at møde Lars Vilks. Det er folk som ham, der sørger for, at den globale mundkurv ikke bliver en realitet, siger han.
»Et moderne samfund skal både rumme religionsfrihed og tilladelse til at gøre grin med religionens symboler. Og der er faktisk også i Mellemøsten tradition for at gøre grin med tingene. Men ikke med alt. Herhjemme er pædofili og incest noget af det eneste, man ikke rører ved. Dernede er det Muhammed, men det har I vel efterhånden fundet ud af«, smiler han og modtager indforståede smil fra publikum.
VI NÆRMER os første taler. Inden da taler Lisbeth Knudsen fra Berlingske Tidende, og derefter lægger Jyllands-Postens Flemming Rose behørigt op til manden (Tøger Seidenfaden fra Politiken, red.), der udvandrede efter fem minutter. Først Lisbeth: »Uanset hvad man mener om Lars Vilks ’ hundetegning – og jeg tillader mig at mene, at den ikke er særlig fantastisk – må vi gå op imod de kræfter, der internationalt og gennem FN misbruger debatten om tegnekrisen i Danmark og nu i Sverige til at få gennemført begrænsninger på ytringsfriheden«, siger chefredaktøren.”