”Nude” kallas utställningen som nu pågår på Fotografiska museet i Stockholm. Ett 30-tal kvinnliga konstnärer ”utforskar” den nakna kroppen. Ingen speciell nyhet, uppgörelsen med den kvinnliga modellen har pågått länge. Det är säkert trevligt bra och med korrekt representation osv. En av fotograferna, Leah Schrager, har med mindre lyckat resultat gett sig in i konstteorin och klagar:
”Om modellen också är konstnären vad gör då en nakenbild till konst? Om en manlig fotograf fotograferar en naken kvinnokropp betraktas det ofta som konst. Men om modellen själv är konstnären är det inte det.” (svt)
Detta elände tar aldrig slut, den ständiga förväxlingen mellan kategori och kvalitet. Leah Schrager kan naturligtvis kalla sig konstnär och en hyggligt bra sådan vilket bland annat framgår genom artfacts. Att hon inte har nått de stora höjderna hänger säkert samman med att hennes politiska hållningar inte går samman med vad konstvärlden fascineras av just nu och att vägen till eliten inte brukar gå genom instagram. Artfacts raknar henne bland de 100 000 bästa konstnärerna i världen. Ett givet skäl är att det är svårt att bortse från det spekulativa i hennes bilder. Utvikningsmodellen som genomgår lite formell justering för att se ut som konst.
”en helt ny genre”
Jojomännsan
Grundbilden är en pornografisk pose, kanske med föregångare i Schieles halvpornografiska alster, låt säga Sitzende Frau. Denna bild används sedan för att gömma sig själv i vad som liknar en spegel-mot-spegel effekt, vilket inte är så Schielelikt.
Om man sedan beskådar Schragers instagramkonto så är det en hel del mer egen nakenhet i mer eller mindre pornografiska poser, dolda på olika sätt, i skrivandes stund. Där liknar det närmast den där amerikanska feministiska 70-talskonstnären som fotograferade självporträtt av olika slag. Namnet undslipper mig.
(Det inger också en återkommande och övergripande känsla att allt detta klagande på ’den manliga blicken’ är kluvet till sin natur. Inte endast hos Schrager naturligtvis.)
Vad gäller utställningen så har jag inte besökt den men websiten exponerar åtminstone en naken neger, skildrad på ett sätt som närmast liknar Leni Riefenstahls post-Hitler-bilder, fast liksom hos Schrager med en mer beräknande känsla hos motivet.