3288: Förslag om världens förbättring, McKenzie Wark

McKenzie Wark intervjuas i Kunstkritikk. ”Hon” (Wark anger detta pronomen som korrekt om sig själv). Det finns många intressanta uppslag. Det grundläggande för Wark är kapitalismens övergång till informationsstadiet – som inte är någon större förändring. Det är än värre, menar hon. Slaget om fri information och det fria internet förlorades men kampen är ännu inte över.

Men det är klart att det finns inslag som är lite märkliga och väl bygger på en bestämd ideologisk passion, trots alla betänkligheter som har visats sig på vägen. Hon är förtjust i situationisterna och Guy Debord. Han är i konstsammanhang också känd för att han kastade ut alla konstnärer ur rörelsens eftersom de inte var tillräckligt lojala. Och så det där med ”detour”, det vill säga att förändra information i undergrävande syfte. En del konstnärer var med på det bland andra Asger Jorn men det blev, som det brukar bli i konsten, inte mycket annat än en marsch till museerna och aktionshusen. Wark finner bättre exempel som hon gillar på annat håll:

”Nøkkelen til Guy Debords skrifter er ikke skuespillsamfunnet. Det er détournement, som også er forbundet med det engelske ordet detour, men som fremfor alt er det han i et tidlig manifest kaller «litterær kommunisme», tanken om at all kultur er kollektivt produsert og tilhører oss alle. Og at appropriering og modifisering av kulturen i retning av håp i seg selv er en politisk praksis. Situasjonistene var avanserte i tenkningen sin omkring en slik praksis, en politisk, estetisk, kulturell og teknisk praksis der informasjon er noe som tilhører oss alle.

Dette er noe radikale forskere fra 30-tallet til 50-tallet tenkte om på en annen måte. Og forresten så beundrer jeg virkelig de vitenskapelige og tekniske arbeiderne i Vesten som lekket informasjon om atomvåpen til Sovjetunionen. De er helter for meg, siden de sannsynligvis hindret en atomkrig. De hjalp Sovjet med å opprettholde i det minste en illusjon av å være likestilte, noe som førte til doktrinen om garantert gjensidig ødeleggelse og avskrekket begge parter fra å gå til krig. Jeg mener det burde bli reist en statue av Julius og Ethel Rosenberg som ble henrettet for å ha lekket informasjon om atomvåpen til Sovjetunionen. Det var de og deres like som frelste oss fra amerikansk atomvåpenaggresjon. Så fri informasjonsflyt, détournement, fungerte som en radikal strategi.”

Jag känner mig inte helt övertygad om att vi i det här exemplet är på rätt väg. För somliga kan det vara ett svårt val mellan USA och Sovjet men det borde ändå inte relativiseras för mycket.

Det här inlägget postades i konstteori, politik, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

1 svar på 3288: Förslag om världens förbättring, McKenzie Wark

  1. minnesdagen skriver:

    McKenzie Warks verkar i New York.
    En akademisk miljö mer pro-Sovjetunionen än någon annan plats på jorden. Bankirer från New York finansierade den ryska revolutionen.

    Antony C. Suttons bok “Wall Street and the Bolshevik Revolution” är en klassiker,
    “Why did the 1917 American Red Cross Mission to Russia include more financiers than medical doctors? Rather than caring for the victims of war and revolution, its members seemed more intent on negotiating contracts with the Kerensky government and, subsequently, the Bolshevik regime.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.