3284: Toppen, botten och fasanfulla värderingar

Att förstå tidens elände är inte alldeles enkelt. Men man kan lyssna på Kajsa Ekis Ekman som i en bokrecension (Aftonbladet) passar på att framföra en mycket enkel teori om brottsligheten i utsatta områden:

”Jag skulle säga att det är precis samma värderingar som råder i hela samhället nuförtiden. Pengar, makt, elitism och brutalitet, samla på sig dyra grejer, sex som metafor för strid, man ska vinna och andra ska krossas. Skillnaden är att folk på botten har andra medel för att nå samma mål. Och att de som är på botten slutar i fängelse eller i en kista medan de på toppen belönas. Man kan inte ha en rövarmentalitet i samhällets topp och lära ut solidaritet i förortsskolor.”

Om dessa värderingar råder i hela samhället torde Ekman ha dessa värderingar. Särskilt den sista citerade meningen ger utrymme för en fundering om Ekmans syn på sig själv. Möjligen kan det vara så att läsaren utan vidare skall förstå att recensenten är god och upphöjd varelse, en stridande profet som kanske inte lyckas få fullt genomslag för sina geniala teorier.

Det går naturligtvis också att läsa inlägget som banal vänsterideologi inom ramen för de ”socio-ekonomiska förklaringsmodellerna” – samtidigt som toppenfolket relativiseras som lika usla som konkreta brottslingar.

Ekmans teori säger inget om mittenläget, dem mellan botten och toppen. Ej heller om den majoritet av utsatta (och fyllda av samhällets eländiga värderingar) som inte väljer brottsligheten som vägen till framgång.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

3 svar på 3284: Toppen, botten och fasanfulla värderingar

  1. ND skriver:

    Hå, medelklassen jobbar svart, röstar rött och tänker blått för att hålla sig flytande mellan de kriminella förorterna och de korrupta kotterierna i samhällstoppen…

  2. minnesdagen skriver:

    Speglar svenska värderingar? vilken bullshit-recension av en bullshit-bok.

    Värderingarna kommer från Hollywood, gansta-rap och dåliga recensenter som inte kan tänka själva.
    Maffiafilmerna, Gudfadern I + II, Maffiabröder och en rad andra glorifierande filmer höjs till skyarna av de flesta recensenter och utnämns till bästa filmer någonsin på alla möjliga listor, t.o.m. före förintelsefilmer, och det innebär inte lite.
    Man undrar av vilken anledning ? Så bra är de inte. Och det spelar ändå ingen roll om filmen är skickligt gjord, det ger inte recensenten anledning att utse den till bästa film någonsin.

  3. bjarne skriver:

    Käre LV. Du har arbetat för länge som fri konstnär. Egen företagare? Och aldrig (tror jag) i kommunalt driven verksamhet. Där stora delar av svensk medelklass hämtar sina inkomster. På dessa arbetsplatser har man något som går under täckordet “individuell lönesättning”. Och kommer ur något som förkortas NPM. Det är en finfin modell av Ekmans ovan beskrivna tänkande. Tyvärr…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.