Victor Malm skriver (Expressen) om Yasins musik och den kontrovers som har uppstått genom hans inte helt oförvitliga leverne. Han är ju anklagad för ett allvarligt brott. Malm menar: ”Yasins person påverkar tolkningen och därför värderingen av hans musik, men en dom om hans person kan aldrig vara ett omdöme om hans verk. Skandalöst, men lika självklart som att Paolo Robertos sexköp inte påverkar hur hans pasta smakar. ”
Man kan anse att Malms uppfattning skulle var den korrekta men så enkelt är det inte. Betraktaren/lyssnaren/smakaren påverkas av externa faktorer. I konsten är det ofrånkomligt att vi ständigt får nya diskussioner om Wagners verk och hans starkt uttalade antisemitism. Ser man detta som problematiskt kommer hans musik att också låta annorlunda. Ett banalt exempel är en konstförfalskning. Den kan vara välgjord men i den stund vi får informationen om att det är ett lurendrejeri förvandlas bilden även om det ändå är exakt samma bild som betraktaren nyss var djupt fascinerad av.
Det är svårt att tänka sig att någon aktivitet är ren i sig och inte förändras genom sitt sammanhang. Vi väntar ännu på att finna något sådant exempel. Malm var nog lite snabb här.
Var och en får själv bestämma vilka moraliska brister man kan stå ut med hos en upphovsman. Nolltolerans blir praktiskt svårt och är nog bara dumt.
Det brukar bli lite tid i ”karantän” innan ett snedsteg kan förlåtas. Där skiljer behandlingen av Yasin ut sig, SR och SVT har trummat på med utmärkelser och uppmärksamhet av sällan skådat slag. Andra artister har hamnat i skamvrån för mindre.
Att ett konstnärligt verk inte är ett gudomligt ting som står fritt från alla sammanhang blev väl klarlagt redan på 1800-talet? Och att upphovsmannen och tiden han lever i blir en ofrånkomlig del av förståelsen av verket, visade redan Borges på i sin novell ”Pierre Menard, författare till Don Quijote”.
Det finns väldigt bra och enkla lösningar på problemet kring Yasin.
Hårdbanta ’public service’ och jämna stalin-arkitekturen på Gärdet längs med marken, plantera en park över området. Ingen, absolut ingen behöver P3 för dess samhällsfunktion, och de kan då inte heller använda dina skattepengar för att hylla ghettotrash med fina priser.
Statligt finansierad underhållning är som statliga hamburgare, överflödigt. Jfr hamburgerkedjan ”Clock”, sossehamburgare, sämre än genomsnittet. Marknaden organiserar det bättre. Rap är inte konst, och det vet det musikens avantgarde.
Går det att skilja på person och hans verk? Kanske men i detta fall var det väl personen som hyllades, fick ett pris, utsågs till bäste….. inte låten?
Dock i egenskap av musiker.
Yasin hade aldrig spelats mer i statsradion om han hade dömts eller så bara varit misstänkt för sossebrottet sexköp.
Man får nog skilja på å ena sidan väldigt grova brott av det slag Yasin gör sig skyldig till, likväl som att han glorifierar sådant våld i sin ”konst”, och å den andra ”kontroversiella” åsikter och politiska brott mot staten (knark, sexköp).
Tråkig sjuk elak kultur. Finns ingenting där. Bara förakt från mitt håll.