Ja, så säger Bruguera som har varit indragen i flera konflikter om yttrandefriheten på Kuba. Frågan är dock vad hon tänker sig för konst som inte görs för museerna. Ser jag på min egen verksamhet är det klart att varken Nimis eller Rondellhunden är något för museerna. Så kan man alltid säga att om det vill sig hamnar verken ändå där till slut. Men det är långt ifrån säkert och Bruguera har nog en viss profil på vad hon avser.
Vi har den pågående såpoperan ”Vita havet stormar”. Skall det bytas namn? Det hela kunde varit ett konstprojekt om det hade existerat någon form av ironisk distans. Då kunde någon framkastat tanken att byta namn till Svarta havet och måla lokalen svart. Men här finns inget sådant, endast representationen härskar och har också uppnått en konsensus som fantastiskt nog drar med sig många lärare och elever. Klart att det här bara början. Den lingvistiska kravlistan får snart fyllas på: Vitbok blir svartbok, Svart som synden får förstås bli vit som synden. (Aftonbladet)
Förr kunde konsten vara med i ett tidigt skede när saker inte var officiella och blev en kritik av den rådande ordningen. De politiska protesterna kring 1970 (även om betydelsen för annat än konsten själv blev minimal). Förnekandet av AIDS på 1980-talet gav upphov till konstaktiviteter som nog hade en viss betydelse. åtminstone i USA. Men den här gången är det som skall vara radikalt det som har getts makten och de som opponerar sig mot överdrifterna befinner sig i underläge. Konsthögskolorna har fått sin egen pandemi. (SVT)
Semlorna påverkar klimatet, något som uppmärksammas av SVT. Medierna måste hitta på något att skriva med anledning av Fettisdagen. Om denna påverkan eventuellt har någon betydelse får man dock borträkna de bakverk som varje dag konsumeras. Man får anta att semlan inte blir en tilläggsbakelse.
Om matematiken bakom semlans klimatpåverkan hade presenterats, så hade visst intresse kunnat visas. Nu blev det som vanligt, ett tomt påstående av aktivist i massmedia, presenterat utan någon som helst form av kritisk distans. Tre hekto koldioxid per semla är i paritet med semlans vikt, kanske ordblind journalist som läst fel?
Möjligheten att förvandla semlor till just vodka, inte tex gin, ser också ut som en påverkansoperation. Folkonykterhet på ryska. Därtill är den vit, numera ett problem. Kanske dags att förbjuda semlan, svenskt barbari i strid med alla kulturförordningar. Ersätt den med något integrerande arabiskt.
Man får acceptera att precis allt man gör har ”klimatpåverkan”, men oändligt liten, och därmed ingen alls.
Det ser ljust ut på Kameruns avbytarbänk.
Man kan ju se det utifrån perspektivet att, om en plats om och om igen, skapar en påminnelse om den egna erfarenheten av rasism, så bör väl en inkännande institution överväga att byta namn på den platsen. Vad jag förstår har många gjort mer eller mindre ironiska verk med Vita Havet som fond. Kanske finns det inget mer att hämta där. Kanske är den energin uttömd. Då kan det ju vara vettigt att pröva en ny fond mot vilken man kan pröva saker. Det här är ju på inga sätt en ny företeelse i den västerländska historien.
Man kan också se det utifrån perspektivet att behöva se vita människor om och om igen, skapar en påminnelse om den egna erfarenheten av rasism, (om man inte råkat ut för den själv, iallafall sett nazister på film), så bör väl en inkännande regim överväga att byta befolkning på den platsen.
Åker man till fjällen på vintern så är det väldigt vitt. Jag undrar om man skall föreslå att de lägger in färgämnen i snökanonerna.
Trots ett anti-vitt järngrepp på landet så går det ju inte så bra i Zimbabwe.
Ska vi inte bygga hissar så att handikappade får tillgång till rummet? Jag menar, trappan ogillar ju inte handikappade. Men den är jävligt besvärlig för den som inte kan gå…eller hur Qraven.
He he… triggered.
Otillgängligt är väl numera klassat som olaga diskriminering och det skulle inte förvåna mig om offentliga rum utan hiss snart beläggs med vite.
Är man inte rörelsehindrad däremot, så är det väl lite si och så med vissa offentliga lokalers tillgänglighet. Frågar man om RIMLIG hjälp (alltså inte sådant som krav på ombyggnation, namnbyte eller livvaktseskort) att ta sig fram, så kan man bemötas med oförstående blickar, sura miner och beskyllningar om att inte vilja ta sig dit.
Hej Lars – en röst ur det förflutna bara + att din förklaring av Höganäs som konstverk har satt avtryck i mitt tänkande; jag vill formulera Bottna/Gerlesborg som påstående och där verkar din 80-talshandling vidare. Så går det till, och hoppas livet inte är alltför odrägligt – / Gunnar