3195 Skating on thin ice.

Ord betyder en del. I politiken betyder de allra mest och det mesta som görs av våra politiker är att de formulerar sig. Ett ständigt käbblande i ett spel som man ändå kan uppskatta. Lärorikt emellanåt. T ex bör man i en retorisk duell akta sig för att falla på eget grepp. Statsministern trodde sig stå på säker mark när han anklagade Åkesson för att partiet inte hade ett demokratiskt språk utan talade om ”strid” i sitt partiprogram. Det har varit en återkommande anmärkning under tämligen lång tid och man får anta att statsministern vars karaktär inte kan sägas vara explosiv tyckte att det var dags för honom att falla in i kören. Med statsministertyngd och som god uppföljning på händelser på andra sidan av Atlanten. Emellertid hade statsministern glömt bort ordalydelsen i Internationalen. Detta retoriska felgrepp kallas på engelska för ”skating on thin ice” (SVT).

En väsentligare nyhet är att svenskarna känner sig åtta år yngre än de är (SR). Detta föranledde mig att begrunda vilken ålder jag själv känner mig inneha. Först tänkte jag mig 40 men det slog mig att jag då fortfarande var alltför intellektuellt begränsad och inte i full kondition. 50 är nog bättre siffra. Jag känner mig alltså 24 år yngre. Visserligen drabbas jag ibland av att inte komma på ett visst namn men å andra sidan har jag de tre senaste åren förbättrat min kondition. Utöver att jag springer på tid är det märkligt nog så att de något mödosamma uppstigningarna från Nimis upplevs oföränderligt på samma sätt. Det har alltid varit med möda men varken mer eller mindre genom åren.

Det skulle vara intressant att veta hur mina läsare ser på sin upplevelseålder.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

4 svar på 3195 Skating on thin ice.

  1. bjarne skriver:

    Tja… Jämfört med hur farsan såg ut och mådde i min ålder så är jag typ 23 år yngre. Hyfsat om än 24 hade varit bättre…
    Man skulle vilja var 91 kanske. När man hör hur konstnärer runt om i världen hyllar kärleken och (yttrande)frihetens poet Adonis.
    1/1 fyllde han 90.

    (För mig). Okänd kinesisk konstnär:
    https://adonis90.org/2020/12/28/wang-hao-artist-china/

    Känd kinesisk konstnär:
    https://adonis90.org/2020/12/29/ai-weiwei-artist-china-uk/

  2. ND skriver:

    Jag kom aldrig ur tonåren, utan är fortfarande en upprorisk rebell… Ju äldre jag blir, desto mindre förstår jag och desto argare blir jag, vilket passar med rollen som inte helt vuxen.

    Å andra sidan ska man nog skilja mellan kronologisk ålder (det som står i passet) och biologisk ålder (vad cellerna säger). Min biologiska ålder är på grund av fasta som livsmönster (rekommenderas herr Vilks) betydligt lägre än den kronologiska, om än inte så ung som den psykologiska.

  3. Hellhounddog skriver:

    Ålder okänd här. Vet inte hur man räknar ut den, eftersom det finns så många aspekter att ta hänsyn till. Måste medge att bjarne knockar mig gällande ”se ut”-aspekten. Människor säger ofta att jag ser mycket yngre ut än vad jag är och gissar ofta fel med 10-15, ja ibland upp till 20 år. Men den enda som ”gissat” minst 23 år för ungt, var en kvinna som ville sälja skönhetsprodukter. Vet ej varför jag ser mycket yngre ut, kanske har jag vad ND kallar för lägre biologisk ålder.

    Den viktigaste aspekten tror jag är den ålder man skulle känna sig mest hemma med, som man önskar att man hade och som den omgivning man vill umgås med generellt har. Med avseende på just denna enskilda aspekt hamnar min upplevda ålder nog någonstans mellan 20 och 25 år. Jag har fått intrycket att de flesta människor med en kronologisk ålder på några decennier äldre än så absolut inte skulle vilja bli så unga igen ifall de kunde. ”Tack och lov att den tiden är över” tycker jag verkar vara en vanligt förekommande föreställning. Själv skulle jag ge nästan allt jag har för att få bli så ung igen. Men det går givetvis inte. Man kan ju dock alltid försöka umgås med människor i den åldern, men dylika har tyvärr generellt ett begränsat intresse av att vilja umgås med mig. Sporadiskt händer det dock ibland att några enskilda 20-25-åringar vill prata ett tag och anstränger sig för att försöka få mig att trivas. Den typen av människor tycker jag förtjänar ett mycket högt beröm.

  4. minnesdagen skriver:

    Åldern är svår att placera.
    Bland arbetskamrater har jag ofta känt mig ung, oavsett om kollegorna är yngre eller äldre än mig. Vilket kan ha att göra med att jag jobbar inom IT.
    Men i vissa sammanhang känner jag mig gammal. Blir ibland förskräckt när jag ser mig i spegeln, beroende på hur fysiskt otränad jag är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.