Det ena efter det andra att ta ställning till. Idag blev frågan om dem som värnar om yttrandefriheten skall försvara Trumpens rätt att twittra. Twitter är visserligen inte staten men spelar en så stor roll för meningsutbytet att det inte bara kan hänvisas till det privata företaget. Något som Nils Funcke säger liksom att han är beredd att försvara Trumps rätt att twittra. (Aftonbladet)
Åsikterna går nog mer åt att Trump skall stoppas på alla sätt som är möjliga, se t ex Independant.
I vår lokala miljö bör vi också ta hänsyn till Alex Schulmans fyra år av konstant lidande (Expressen). Han har inte haft det lätt och än är det långt till den 20 januari. Barmhärtighet eller yttrandefrihet?
Sett ur ett dramaturgiskt perspektiv är det givetvis ännu en aria i den dramatiska slutakten. Sorgligt nog kan konsten inte komma i närheten av denna skapelse som visserligen är omedveten men just därför har den precis den äkthet som är svår att imitera. Det verkliga blir endast synligt i parodin (förutsatt att rubriken ”parodi” kommer från betraktaren). Vi väntar på operan ”Trump twittrar i Vita Huset”. Inte så långt avstånd till John Adams ”Nixon in China”.