Ett litet påpekande om begreppsordning. Grottmålningar i Asien (43 900 år gammal) föranleder följande inledning till en artikel i SvD: ”Nyligen har fynd av förhistorisk konst förskjutit datumet för konstens förmodade uppkomst bakåt i tiden – och bort från Europa. Men fortfarande gäckas forskarna av en gåta: varför började människan skapa konst?”
Det irriterar mig att det är så svårt att lära sig att skilja mellan bild och konst. Skillnaden mellan varför människan började skapa bilder och varför hon började skapa konst är enorm. Bilden är gammal, konsten är ung. Alltså bilden 43 900 (förmodligen äldre) år, konst högst 230 år. Bilden förmodligen tidigast utanför Europa. konsten helt och hållet europeisk.
Ojdå. Sh-t också. Inte europa först!!
Tja. Det var en lustig artikel. Men ”varför?” Det kan jag svara på! Samma som för all mänsklig aktivitet som ej styrs av hormoner och biologi. – ”För att det, kanske, går”. Artikelförfattaren verkar hoppas på ett sånt där mammutexperiment där man ska kunna återskapa en grottman utifrån en upphittad benknota och sedan intervjua honom/henne. ”Vilken är din favoritfärg?”.
Vad är det nu igen du sätter som startpunkt för konsten?
De nytillkomna i dyra mercor svensken som i generationer slitit ihop till välfärden kör gamla volvon.
Det är konst det!
Så Lascaux och Altamira utgör inte konst då? Hm, märkligt resonemang.
Ja, att konsten skulle vara såpass ung som 230 år är väldigt snävt. Då hamnar de holländska målarna från 1600-talet utanför, Rembrandt, Vermeer osv, liksom de italienska från 1400-talet.
Är det ett modernt konstbegrepp som avses ?
Varför läser ni inte innantill vad Vilks har skrivit i förklarande texter?
Vad skiljer Vilks definition från Vasaris?
Från Wikipedia:
Vasaris mest kända verk Berömda renässanskonstnärers liv, eller Le vite de’ piú eccelenti architetti, pittori e scultori italiani, är en bok som granskar renässansens målare, skulptörer och arkitekter från Italien. Den första utgåvan av boken kom 1550 i Florens men har under senare år också översatts till engelska, franska och tyska.[7] Eftersom han personligen kände flera av konstnärerna blev det många levande och bra biografier. Dock skrev han endast om personer som avlidit eller avslutat sitt arbete med ett undantag, vännen Michelangelo. Den ger läsaren en bra bild hur konstnärer arbetar under ekonomiska förutsättningar, men han tar också upp sin egen teori om hur man gör bra konst.[10][11] Boken är indelad i 14 kapitel om totalt 24 konstnärer.