3104: På kant med konsten

Det här med konst är svårt även för personer med viss bildningsnivå. En sak som har sin betydelse är okunnighet i ämnet och bristande uppdatering. Jag tycker att bloggaren och tidigare juridikprofessorn Torsten Sandström kunde ha gjort ifrån sig lite bättre när han kritiserar mina konstteoretiska texter. Han tar förstås till med resonemang som brukar tillskrivas ”arg skattebetalare” (projekt sanning):

”Nu undrar jag. Blir det konst om jag pissar på Kungliga Slottet i Stockholm. Nej, antagligen inte. Möjligtvis en polissak. Men om jag kallar mig konstnär och urineringen utpekas av en ”expert” som performancekonst är det antagligen fråga om en finfin konstskapelse. Åtminstone om jag ska tro Lars Vilks.”

Besvärligt att få fram det enkla budskapet att en konstnär har en trovärdighet i att göra konst vilket en lekman inte har. Men det betyder inte att det som görs har någon högre grad av kvalitet. Om en expert talar om ”performancekonst” kan det också betyda usel performancekonst vilket Sandström tydligen inte kan tänka sig. Med det sagt kan jag också påminna om en pinkande konstnär som blev det mest uppmärksammade inslaget i Umeåfestivalen 2007. Inte någon storfavorit bland konstkritikerna men hyggligt erkänd (Aftonbladet).

Sandström fortsätter sin konstförnekande resa:

”Det verkar som Vilks inte bara talar om bilder eller skulpturer som ”konst”, utan även om en oändlig mängd olika andra mänskliga aktiviteter och lösa ting. Möjligtvis skriver han om ett ”allkonst”-begrepp som består av bilder, teater/ord och musik. Det vore i så fall bra om han klargjorde detta, så att vi får veta varför han kan uppfatta Oleg Kuliks hund eller Anna Odells psyksjukdom som ”konst”. Jag ser nämligen deras aktiviteter som politisk teater av en föga imponerande natur.”

Att vad som helst kan bli konst har varit accepterat under åtskilliga decennier och det inleddes med Duchamps readymades. Konst är dessutom en verksamhet som naturligtvis omfattar sådant som litteratur, musik, sång, teater, dans med mera. Sandström uttrycker förmodligen att han inte gillar Odell och Kulik. Odell har skrivit in sig i svensk konsthistoria och Kulik är sedan många år en av de framträdande samtidskonstnärerna. Jag kan tycka att Sandström som är jurist borde kunna inse att en icke-jurist brister i ämnet kan bero kunskapsbrist.

Nåja, Sandström är lite underhållande också när han skriver om Rauschenberg (felstavat):

”Han skriver om Rauchenberg, mannen med en berömd uppstoppad get som har ett bildäck kring midjan. Tinget har sagts uttrycka något i stil med konflikten mellan storstadslivets bilism och naturen. Den som inte får berättat för sig vad Rauchenberg avsett måste dock uppfatta installationen som rena löjan. Sannolikt finns det ett mer avancerat bildspråk för att kritisera avgasproblem i New York? Möjligtvis anser Vilks att det räcker med själva tanken eller irritationen hos åskådaren för att skapelsen ska ses som konst? Jag är rädd för det.”

Här har han fått för sig att Geten är en kritik av New Yorks avgasproblem. Och sedan riktar han kritik mot detta. Fenomenet brukar kallas för halmgubbar, i det här fallet får man väl säga ”halmgaser”.