Som redan förljudits fick jag idag ett värdefullt stöd från Publicistklubben olika ordföranden 1997 – 2020 (Expressen).
Där har rondellhunden hamnat nu i dess egendomliga förvecklingar och kontroverser vilka inleddes 2007. En blandning av det politiska, konstnärliga och privata. Med yttrandefriheten som ständigt tema och fruktan och skräck som följeslagare. I detta skede som nu utspelas handlar det om livvaktsskyddets åtstramningar och okänsliga utövning.
Rondellhunden som processverk är naturligtvis mycket omfattande. Konstvärlden har inte varit särskilt förtjust även om aktierna efter hand har stigit något. En dag skall det kanske vara möjligt att göra utställningar ur detta rika material.
I rondellhundens andra akt 2010, var det många som inte tog det på allvar och menade att hela saken var ointressant. Det var det året Jan Hjärpe försäkrade att: ”Det finns ingen muslim i hela världen som nu stöder ett attentat mot Lars Vilks”. Två månader sedan gick den profetian upp i rök. Och mer skulle följa.
Ingen dager synes än och det förefaller som om säkerhetspolisens bedömning är en livslång exil från det fria livet.
Lars Vilks är ett offer man kan godta för att implementera ett etniskt blandat samhälle statt i ständig osäkerhet och fruktan.
Även Dan Parks huvud sitter numera löst sedan koranbränningen, men denne kommer aldrig att åtnjuta samma slags personskydd. Han är ett lätt offer för Muhammads soldater, och om han skärs ned blödande på Malmös gator kommer man från högre ort att andas ut, samtidigt som hans konst förstås blir odödlig och småningom värd en förmögenhet.
Park har inte varit särskilt intressant för islamisterna. Det är väl Paludan som stjäl den föreställningen.
Precis som vilken jude som helst kan attackeras av mordisk arab i Israel kan varje vit kvinna eller man attackeras med kniv av utagerande skäggbarn i Europa, men sannolikheten är ännu ytterst låg. Den stiger marginellt om man bär kippa, kors, halsband eller dyr klocka, och efter stadsdel, men är ändå lågväldigt låg. Att moderaternas Östermalm belönas för Reinfeldts övergrepp bär syn för sägen.
De som ännu inte skrivit under bör meddela sitt försenade stöd eller lämna publicistklubben. I enlighet med god publicistisk sed motarbetar varje riktig publicist islamisk hot. ”Publicist” som inte förkastar islamiskt hot kan starta Föreningen för Svenska Självcensorister. Den har redan många medlemmar.
Publicisternas upprop var ord i rättan tid. Trots lågt tonläge riskerar nog undertecknarna mordhot.
Mycket fin tavla!
Vacker gammal bil, som gör sig riktigt fint i sin gamla miljö.
Tiden är kort – dagens problem kanske?
Vindarna tycks sent omsider vända!