I GP skriver Johan Lindqvist om vikten av att hysa respekt för språket. Till sin fasa ser han att det tillkommit ord som ”batikhäxor” och ”kulturmarxister” som inte längre kan förstås som enbart bokstavliga. Inte heller ”brunsmetning” eller ”dra nazistkortet” finner nåd för hans språkliga rekommendationer.
Ord kan förändras och avse något annat än vad de betydde tidigare. ”Medvetslös” innebar en gång att vara omedveten. ”Hemsk”, betydde från hemmet eller hemlandet.
Sådant sker och en del av dessa förändringar befinner sig inte på särskilt hög nivå. Det är fråga om behov och kan inte förhindras.
Men Lindqvist krönika är knappast skriven utifrån hans intresse för språkets egenart utan ett ideologiskt ställningstagande. Det behöver man inte läsa många rader för att inse. Så kan man också manipulera med språket.
”Journalisten”, dvs aktivisten, bidrar här med sitt yrkeskunnande, dvs desinformation. Batikhäxa betyder inte feminist generellt, utan bara versioner födda på 40 och 50talen. Ett tag färgade de sina tröjor i batik. Kulturmarxist är ett mycket bredare begrepp än journalist. Läkare utan gränser betyder inte människosmugglare alls. Journalist är numera ett yrke med låg trovärdighet enligt Janne Josefsson, själv journalist.
Notera att centrala begrepp som ”kulturberikare” och ”utmaning” saknas. De är uppfunna av sanningsministeriets paragrafryttare, och bytte betydelse mycket snabbt efter överhetens lansering. Fotfolket omtolkade dem efter realiteterna.
På Södermalmsvisit igår. Markant ökning av invandrare.
Konstigaste, men ändå genomskinligaste, ny-ordet är i a f begreppet ”nyanlända”.