Lars Vilks-kommittén bildades i Danmark 2011, ett initiativ av författaren Helle Merete Brix och konstnären Uwe Max Jensen. Kommittén, som hade n bred politisk förankring, ville göra det möjligt för mig att hålla föreläsningar och delta i seminarier och konferenser. Helle Merete Brix var den tog sig an det omfattande arbetet att arrangera mötena. Efter terrorattacken i Köpenhamn 2015 avgick flera av kommitténs medlemmar men det blev ändå en fortsättning under Brix ledning. Hon avgick 2016 och då valdes nya kommittémedlemmar in. Mikael Jalving som varit med från början arrangerade kommitténs sista konferens i mars 2017. Kommittén hade instiftat ett yttrandefrihetspris vilket hade tilldelats Charlie Hebdo (2014), Passion for Freedom (2016) och Adonis (2017).
Den senare kommitténs sammansättning hade inte den tidigare politiska bredden. Det var inte helt lyckat eftersom det därigenom framstod som verksamheten främst var islamkritisk. Jag själv menade att kommittén hade spelat ut sin roll och att det enklaste sättet att lösa upp den var att lägga ned verksamheten. Formellt sätt kunde Lars Vilks-kommittén inte avslutas emedan det inte fanns några stadgar eller andra formaliteter. Verksamheten hade bedrivits genom några få personers arbeten och alltid i samförstånd med mig vilket också gällde valet av pristagare
I den senare kommittén (2016) hade Rasmus Paludan blivit invald. Paludan var då en tämligen anonym person men det ändrade sig när han bildade det extrema partiet Stram Kurs och begynte sina provokativa antiislamdemonstrationer på olika platser i Danmark. Det framkom att han satt i kommittén och medierna frågade om hans roll där. Mitt svar var att kommittén var nedlagd vilket bekräftades av Mikael Jalving i februari 2019.
Några av de övriga medlemmarna (Uwe Max Jensen, som radikaliserats högerut och lierat sig med Rasmus Paludan och Stram Kurs) menar båda att kommittén fortsatt existerar och deklarerade för ett par dagar sedan att man utsett en medlem av partiet Stram Kurs till mottagare av yttrandefrihetspriset. Eftersom jag betraktar Lars Vilks-kommittén som nedlagd vill jag självfallet inte ha något med den här saken att göra och jag finner helt orimligt att den använder mitt namn för en politisk aktion som man alltså försöker genomföra på egen hand. Genom att publicera sig på FB och gå ut i pressen har man lyckats få en viss spridning på denna bedrägliga information.
Medans många lägger benen på ryggen vid åsynen av Lars Vilks namn, ter det sig som att andra väljer att kidnappa detsamma för sina syften.
Men, från artikeln…”Når man lægger navn til en komité, som man tager afstand fra, tager man da kontakt til komiteen. Jeg har aldrig hørt fra ham, men vi er venner på Facebook og han har mit telefonnummer, så han er da velkommen til at henvende sig, siger Uwe Max Jensen til Sjællandske.”
Hur ligger det till med detta?
Kommitténs arbete har byggt på att främja mina intressen. Alla arrangemang och val av pristagare (vilket hanterats av Helle Merete Brix och Mikael Jalving) har förelagts mig. Efter 2017 fann jag att den hade spelat ut sin roll. Om kommittémedlemmarna hade en annan uppfattning kunde de ha kontaktat mig om de hyste något tvivel om att kommittén inte längre var aktiv. Utspelet som nu har gjorts är något som jag inte är involverad i och som jag inte har något intresse av. Formellt sätt kan man inte lägga ner kommittén eftersom det inte finns några stadgar. Men eftersom den helt och hållet bygger på mitt deltagande och mina önskningar borde det inte vara svårt att inse att kommittén har upphört.
Associationslag; snårigt område när det gäller ideella föreningar i Sverige. Mycket hänger på vad som har ansetts vara gängse ordning i föreningen och hur detta i så fall kan visas i efterhand. Om du kan visa att du varit en del av prisutdelningsprocessen för varje utdelat pris så stärker detta din tolkning av kommitténs nuvarande status.
Om jag inte minns fel, var det inte till och med du som var upphovsman och tillverkare av priset som i slutändan överlämnades?
Hur det ligger till enligt Dansk lag har jag ingen aning om, men kan inte tänka mig så jättestora skillnader.
Det pris som visats upp på foto vid det här tillfället delades bara ut en gång, till Charlie Hebdo. De två övriga priserna var enkla plaketter (som jag skapade) för att göra priset mera generellt.
Det stärker i så fall din position: att kommittén inte kan fungera såsom avsett; om den ens kan anses existera.
Det kan aldrig vara fel att göra en sådan formell notering till de som idag anser sig utgöra kommittén.
Visst är det absurt att fortsätta driva en kommitté i ett namn vars besittare tydligt tagit avstånd från detta.
Dock skulle jag ha tillmötesgått Uwe Max Jensen förslag – dragit iväg ett meddelande via FB’s messenger-funktion till honom med ett tydligt önskemål om kommitténs upplösning, tagit en skärmdump av detsamma och publicerat det här på bloggen, egna FB-sidan, Uwe Max Jensens FB-sida och kommitténs alla upptänkliga kommunikationskanaler.
Detta borde rimligtvis ge ett löjets skimmer över de som vill fortsätta att driva kommittén i Lars Vilks namn.
Du kan räkna med att den ivrige konstnären är ute efter all möjlig uppmärksamhet och beredd att argumentera mot varje inlägg som dyker upp, i det oändliga dessutom. Man skall inte i onödan mata…
Förvisso, men du kanske inte vill ha ditt namn förknippat med vad kommittén företar sig.
Det är ett legitimt argument, i en rättslig hemställan om att kommittén upphör med att använda sig av ditt varumärke, att kommitténs förehavanden ursprungligen var i samförstånd med dig, bland annat med avseende på prismottagarna. När nu ett sådant samförstånd ej föreligger bör ett namnbyte ske.
Inget konstigt med en formell notering här och nu; skulle kommittén utveckla sig i en än mer besvärande riktning så finns den noteringen att hänvisa till. Tysta medgivanden får efterhand juridisk relevans.
Inte kan det vara för att hålla männens blickar borta som de hårdsminkande kvinnorna/flickorna bär slöjor.