2845: Låt oss lustiga vara

Att uppmana till dagens rekommenderade ”rätt och riktigt” i uppfostrande syfte kan vara prövande för den som i någon mån vill bilda sig en egen uppfattning utan att svälja förutfattade åsikter. Det kan dock också skapa en känsla av ”låt oss lustiga vara” och den bör man ta tillvara.

Klimatet, där har vi alltid något. Greta uppmanar Trump att lyssna på vetenskapen (SVT). Inget fel att agera genom övertygelse särskilt för unga sinnen. Men det är naturligtvis så att politiker alltid lyssnar på vetenskapen under förutsättningen att den gynnar deras intressen. Vetenskapen är ju ingen politik utan något som skall filtreras genom politiken. Björn Wiman ser en väsentlig del av klimaträddningen genom lyxresor med tåg genom Europa. Ej skall de minsta bidrag försummas (DN)

En annan lustifikation har redan uppmärksammats men tål gott att få ännu lite plats. Catarina Kärkkäinen har varit på Nationalmuseum och blivit något irriterad av de förnumstiga informationsskyltarna (SvD). Här hittar man sådana pärlor som ”Den populistiska och av nationalismen präglade synen på svenskhet, som används politiskt i dag, bygger på idén om ett statiskt idealiserat och konstruerat förflutet. Tanken att det finns en historisk tid och plats att blicka tillbaka på, där allt var på ett visst sätt, stämmer inte.” Tänka sig. Men nog var allt på ett visst sätt även förr.

Eller: ”Målningen uppfattas ofta som ett ideal för svenska traditioner, men den är långt i från en autentisk ögonblicksbild. Zorn målade den för Stockholmsutställningen 1897. Året innan hade han först iscensatt det hela i Mora, skaffat en majstång och bett ungdomar från trakten dansa trots att kyrkan förbjudit midsommarfirande mitt i byn. Traditionen med majstång, som vi förknippar med svensk midsommar, kom hit med tyska invandrare för femhundra år sedan.” Här är den intressanta frågan om det hade varit bättre om den hade varit autentisk. Svårt för konsten vars autenticitetskrav försvann under rasande attacker i de postmoderna uppgörelserna. Nu vill man gärna ha tillbaka något av denna förlust. Då handlar det om denna rätta politiken och moralen men som vi har kunnat konstatera går det synnerligen trögt. Emellertid kan man trösta sig med att konstens obegriplighet är helt autentisk.