En sak kan man säga om konstens möjlighet att påverka politiken. Internt är det fullt möjligt. Det senaste exemplet är Warren B. Kanders, vice ordförande i Whitneymuseets kommitté. Hans företag framställer bland annat tårgas något som betraktas som oetiskt. Protester har förekommit under en längre tid och i samband med Whitneybiennalen har åtta konstnärer meddelat att de drar tillbaka sina verk om inte Kanders avpolletteras. Entusiasmen kan dock inte sägas vara överväldigande stor bland biennalens konstnärer eftersom 75 konstnärer deltar och uppenbarligen är karriären viktigare för de flesta. Men högljuddheten har segrat och man blir av med Kanders.
Att sätta gränser för vad som är oetiskt är inte enkelt och inte minst genom att protesterna brer ut sig inom de nuvarande aktuella områdena representation och postkolonialism. Som Ben Davis noterar (artnet) ger man sig också på konstkritikerna när de är vita män.
Men sådan ser konstens frontlinje ut. Inte mycket om konsten utan vilka som skall få vara med och om hur värdegrunden skall formuleras.