Det duggar tätt mellan tävlingsvarven. Nyligen den spännande Eurovisionsschlagerfestivalen (det långa namnet är ändå bäst) och idag två – som det heter ”tunga” uppgörelser. Finland vann VM i ishockey, medan EU-valet gav blandade resultat. Men båda tävlingarna bjöd på spänning och dramatik. ”Vi förtjänar ett bättre resultat”, kommenterade en partiledare. Men ingen sade: ”Vi förtjänar inte ett så bra resultat””. Vad jag har förstått rörde sig valet om kamp mot rasismen, mot de något obestämda högerextrema, ett bättre klimattänkande och dessutom att ställa upp för den hotade demokratin. Eller något sådant, det spelar mindre roll; betraktaren kunde stora delar av kvällen glädjas åt en spännande valvaka med många gäster mer än villiga att kommentera. Måndagen blir det fritt fram för ledarskribenter och krönikörer och sedan är det hela över.
Det har visat sig att Tävlingen är vår framtidstro: Vi kan lugnt räkna med att det alltid kommer en tävling till.
Lars V. och -”att Tävlingen är vår framtidstro” !
Du radar upp några exempel av tävlingar flimmrandes från en Teve-skärm.
Påtal om skärm och tävling som tillbedjan, jag har aldrig ägt en Teve däremot händer det emellanåt att jag åker buss eller spårvagn, Gbg, och där tävlas det konstant på displayer av nedvinklade nackar alla kategorier och hela åldersspannet.
Få, ytterst få betraktar vyer som paseras, illa.
Det kommer också alltid nya Soraya Postar med döttrar. När gratisätandets tid är över så måste nya kunskaper inhämtas från modiga och ärliga barn. Mot vuxenvärldens förljugenhet.
We are all.
Bröd o skådespel åt populasen! Så vi kan drömma o glömma vår maktlösa impotens…
Förresten tycker jag den postreligiösa nymoralismen som drevade mot ”gruppsexbilden” i dagarna är en smärtsam påminnelse om att man är född på fel sida sundet…:-(