En liten, men för mig intressant, detalj är att Rasmus Palidan vid flera tillfällen talar om sina aktiviteter som konst. 2016 hade han t ex med sig en pistolattrapp till ett möte med Lars Vilks-kommittén. Det var med avsikten att visa hur polisen gör stora saker av små saker (Wikipedia). För övrigt var Paludan med i kommitténs styrelse i dess sista upplaga efter Köpenhamnshistorien. Tanken var att kommittén skulle ha en bred ideologisk bakgrund. Dess uppgift var att göra det möjligt för mig att hålla föreläsningar och delta i debatter. Men det gick inte att upprätthålla den basen och därför fick kommittén upplösas.
Vid ett annat tillfälle benämnde han ett av sina tal för ett konstverk (redox).
Vill man vara konstnär och kalla sina aktiviteter för konst är det ingen som kan hindra en sådan klassificering. Men det är konstvärlden som avgör om något på allvar skall betecknas som konst. Paludan har inte skaffat sig någon identitet som konstnär. Han leder ett parti och gör politiska demonstrationer. Sådana aktiviteter skulle kunna ses som performancekonst, ehuru de självklart skulle avvisas av konstvärlden som olämpliga. Men det tycks inte finnas något större intresse för en sådan inställning. Därför är konstnären Paludan, åtminstone så här långt, ett oskrivet blad.
Hej snygging!