Stina Oscarsons samtalsserie i SvD retar somliga. Bland dessa finner man. Föga förvånande, Kajsa Kis Ekman (Aftonbladet). Hon gör en stor sak av att en fredsaktivist inte fick sin intervju publicerad. Ingen tror väl på allvar att Oscarson hade någon agenda i det här. Hon skriver själv på FB att skälet var komplicerat. Ekman tycker att det var för lite vänsterfolk i samtalsserien. T ex fanns det tre ”invandringskritiska”, Katerina Janouch, Chang Frick och jag. Det kan vara något komplicerat att förstå vad ”invandringskritiska” innebär men skriver man från vänsterhållet är det enklast att sopa med kvasten. Ekman skriver vidare att ”Det är något konstigt med vår tids föreställning om yttrandefriheten. Den har nämligen bara en öppning: åt höger.” Kanske inte så konstigt ändå, den politiska korrekthetens tabu har en lättförståelig dragning mot högerhållet.
Nå, att Oscarsons serie väcker lite ont blod här till saken. Utan uppmärksamhet och en och annan protest vore det inte särskilt intressant.
Ett komiskt inlägg. ”Gränsen för kritik går vid miljöpartiet”. Samtliga dagstidningar har sida upp och sida ner om miljöpartiets agenda dag efter dag sen minst ett decennium. Miljöpartiet är inte i opposition, miljöpartiet är offentliga sektorns officiella politik, och gud nåde den som inte håller med. Minsta gardinfabrikant måste ha en genuspolitik, en plan för koldioxidutsläppen och skämmas när de flyger.
Intervjun med dig var ok, Oscarsson skrev dig inte på näsen, hon verkar nästan ha insett att du betalt ett pris, men intervjun med Katerina bestod till hälften av att hon blev efter-rättad i texten. Misshagliga åsikter korrigerade av lokal överstepräst. Förmodligen är delar av redaktionen medveten om att överhetens propagandaorgan inte längre åtnjuter ograverad trovärdighet. De vill låtsas vara lite neutrala rapportörer igen. Med för lite läsare blir det ingen lön.
Där gick tydligen gränsen. Stör hon det krigshets-narrativ som SvD och liknande medier söker bygga upp ?
http://www.fredsrorelsen-pa-orust.se/referat_agneta_norberg.php
Att kritisera maktens krigspropaganda, gammal som ny, verkar vara något av det värsta man kan göra. Speciellt propaganda från 1945 -47, när anti-tysk-programmet var som värst och då man flyttade bort blickarna från vad som hände bakom järnridån.
Lars V. och Fru Ekmans reflektion om att ” det är något konstigt med vår tids föreställning — ” och därmed ditt och, -” tabu har en lättförståelig dragning –”.
Jupp så-en sedvanligt fin-sopning av beske Lars V, ehmm – att dessa icke lär-sig är märkligt. Dufår seupp samlas antagligen i mörka hål i gemensamma mässor och sticker nålar i L.V-dockor