Förr fanns inte twitter men världen går framåt. Inte nödvändigtvis så att världen blir en bättre plats men den blir intressantare. Man kan säkert tala om ”twitterögonblicket” alltså den stund då twittraren fattar sitt beslut att avfyra en harang direkt ur sitt tillfälliga känslodjup. Sedan finns det ingen återvändo, det hjälper inte att i efterhand plocka bort överilade utbrott. Dagens ramsa kommer från Ida Ölmedal som kallar Ivar Arpi för ”arisk”. Med viss spänning inväntar man nu Expressenredaktionens representants vidare ställningstagande. (SvD)
Men det är en liten nyhet jämfört med Svenska Akademien. Till slut tog han till orda, Horace Engdahl (Expressen). Var det en god strategi? Antagligen inte, det förefaller som om texten är skriven i djup irritation där han ger sig på ett antal personer med nedvärderande och delvis falska beskyllningar. Att fördelaktigt ta sig en sådan här strid med hjälp av kraft och myndighet torde inte lyckas. Trots allt hade det varit bättre att ligga lågt. Han har ju hamnat på kulturprofilens sida och i det läget är det svårt att komma upp till ytan. Åtminstone i nuet. Det kan ju bli så att kulturprofilen klarar sig undan domstolen och först då kan anhängarna vädra lite morgonluft. Men Engdahl bestämde sig för att försöka med en öppen strid.
Det dammar och ryker bland perukstockarna på gamla anrika Akademien.
Man får tacka för underhållningen, mustigare ’kulturstrid’ får man leta efter – Dallas & Shakespeare i ett och samma drama, en bilolycka i slow motion.
Nya pompösa utspel varje dag, från höga hästar. Pakter.
Får Svenska Akademien hålla på lite till kommer snart Nobelpriset i litteratur få samma status som korsords-vinst i Kamratposten.
Dags för kungen att gå in och peka med hela handen och utnämna Camilla Läckberg till ny ständig sekreterare.
Nu vänder vi blad!
Äntligen!
Är de perukstockar? De är moderna författare, de har dragit den nya tidens smuts över en gammal institution som syftade till att kungamakten skulle ha kontakt och kontroll över upplysningstidens idébildare. De här människorna verkar sakna ryggrad och sjukdomsinsikt; det är den nya tidens ideal de representerar, inte 1700-talet. Det tyder också Rushdie-affären på.
Finns det en genusaspekt på den här konflikten?
Strindberg talade exempelvis om könskampen.
För många kärringar på ett ställe 😉
Det syns tydligt vilka som duger något till när det blir komplicerat.
Ladies and gents, we proudly present; His Royal Highness, The Pageturner.
http://www.kungahuset.se/press/pressmeddelanden/2018pressmeddelanden/uttalandeavhmkonungen.5.58fbba5d1623a378c4815e6c.html
Till slut lyckades någon göra nånting rätt. Nu väntar vi bara på omdömet. ”Rasism”.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Onqm2q/inget-statsbidrag-for-sveriges-unga-muslimer
En metod (bland flera) som kan vara verksam för att avislamisera Sverige är att ta bort alla offentliga bidrag till muslimska organisationer. Och dessutom förbjuda utländska bidrag till dem och till moskébyggen.
Vi behöver utveckla en avislamiseringspolitik för Sverige. Något parti som känner sig manat?
1 Kor 14:34
När någon råkar göra rätt, står en armé av människor redo att göra fel.
https://ledarsidorna.se/2018/04/sveriges-unga-muslimer-bestrider-bidragsbeslut-trots-att-de-tidigare-vitsordat-sakskal-i-domstol/
Ledarsidorna.se har nätets högsta kvalitet på svensk nyhetsförmedling.
Det är klart att de bestrider, vad ska de annars leva av?