2547: Lite tidsanda

Jens Liljestrand (Expressen) undrar vad kultursektorn, utifrån aktuella, samhällsproblem kan göra pjäser om. Han nämner sådant som polisbristen, hedersvåldet, shariainslag i rättsordningen m.m. Konstprojekt kan man i princip göra om vad som helst men det är helt uppenbart att de här uppräknade ämnena inte kommer att gestaltas i form av indignerade konstverk. Ämnesvalet är i konstens ”praktiker” (detta ord är älskat i konstsammanhang) är starkt begränsat. Sålunda kan man lugnt säga att det finns många möjligheter till överskridande, möjligheter som kommer att förbli oprövade (med något enstaka undantag vilket givetvis kommer att tas emot med harm).

Åsa Linderborg (Aftonbladet) följer upp metoo som nu har kommit in i rättssystemet. Där blir det krångligare eftersom bevisläget nästan alltid är besvärligt. Linderborg tar upp ett rättsfall och konstaterar att domen är påverkad av sympatier för metoo. Det är inte lätt att inte förstå att man har blivit våldtagen förrän efter åtta år särskilt om det är osäkert. Det blev i alla fall straffrabatt och Linderborg noterar att synen på kvinnor som virriga tossor har nått fram till juridiken.

Helle Merete Brix’ bok om Terrorismens offer (som jag har tagit upp tidigare) får en bred presentation av Thomas Nydahl. Den är läsvärd (kustoccident).