Om det att ha fel åsikter skrev Åsa Linderborg för några dagar om i Aftonbladet. En påminnelse om villkoren för yttrandefriheten. Fel åsikter är inte förbjudna men kan skapa stora svårigheter för dem som uttrycker sådana. Ändå menar jag har situationen blivit något bättre. Linderborgs artikel är ett exempel. Det finns en tyngd när hon uttalar sig som man inte kan nonchalera.
Observant på vad som skall vara rätta åsikter bör man vara. Angående styrning av bokutgivning som har diskuterats den senaste veckan skriver Anders Q Björkman (SvD). Han citerar Kulturrådets generaldirektör Staffan Forsell som säger ”Om det är en styrning så är det en vacker styrning”. Det är väl så att ”vackert” betyder att uppfylla de förväntningar som samhällets rättrådighet har standardiserat. Med en sådan mall kan manplocka bort det ena efter det andra. Man glömmer så lätt att ingenting är förträffligt och att det som gäller nu förr eller senare kommer att drabbas av ett överskridande. Dessa ständiga justeringar är naturligtvis irriterande och många spår är inte de bästa. Men skall det bli något måste man iaktta mångfald på allvar.
Det är påfallande hur gärna dagens generation av fullständigt okritiska godnattsägare vid styrpulten helt har glömt ”låt hundra blommor blomma”, de är väl födda senare, så att säga. Å andra sidan lät den store rorsmannen blommorna blomma bara så att han kunde se dem, för att strax rycka bort dem. Nu är faran att andra råkar se fel blomma, blir felinformerad, och själv bli en felaktig blomma som måste plockas bort.
Åsa tillhör en generation som faktiskt tränades i att tänka kritiskt, det utföll lite olika, kan man säga. Dagens generation lärs att hålla med och tänka okritiskt och att man rättmätigt får på skallen för invändningar, självkritiken görs privat inom sig, prematurt.
Vi lever kanske i den stora glömskans tid. Den som haft fel åsikt glömmer bort det. Moderater och kommunister har tex alltid kämpat för demokrati, de är helt säkra på den saken. Och demokrati, det är att tillsammans ge bort andras saker. Ingenting annat.
I Dagens Nyheters intervju av Ulf Kristersson så passar partiledaren på att rätta Elisabeth Svensson som tidigare önskat att kostnaderna för invandringen borde redovisas bättre.
Elisabeth hade tydligen fel och någon sådan redovisning behövs inte. Invandringen är nu enligt moderaterna uppenbarligen återigen lönsam. 🙂
Men… tänk om Elisabeth har rätt! Och Ulf har fel!?
Det finns ju trots allt partiledare som har haft fel!
Dagens svenska/Västeuropeiska politiska och samhälleliga scen är kanske som en fyrfältsmatris:
A. Svensk/Västeuropeisk kultur och värdegrund
A1. Dom som försvarar denna.
A2. Dom som är på väg bort från denna. Kulturrelativisterna som tycker anything goes, bara alla får vara med, oavsett vilka värderingar etc. de har.
B. Muslimsk/Menakultur, politik, samhälle.
B1. Dom som har ambitionen att ta över Väst och göra ett kalifat av allt.
B2. De i denna kultur, samhälle, som sneglar på Väst och vill bli en del av det.
Ulf har målat in sig i A2-hörnet. Elisabeth Svantesson som vill vara kvar i A1-rutan. Ulf Kristersson som inte vet vad han vill.
Obs detta inte helt färdigtänkt och -utvecklat av mig.
Var i intervjun påstår någon att invandringen är lönsam?
Har vi råd med Lars Vilks?
https://mail.google.com/mail/u/0/#inbox/161dfd519a838237
Ulf Kristersson konstaterar i intervjun att det är viktigt med öppna gränser, invandring och att Kanadas liberala invandringspolitik borde vara ett föredöme för Sverige.
Det är inte så konstigt att Kristersson gör denna markering. Organisationen ”Svenskt Näringsliv” ger moderaterna stora bidrag. ”Svenskt Näringsliv” propagerar hela tiden för invandring och ser invandringen som oundgänglig för den svenska ekonomin. Klart att Kristersson vill visa att han stödjer den åsikten.
Att sedan många moderater som tröttnat på hur partiet diskuterar invandringen och nu går över till Centerpartiet är också ett väljartapp som Kristersson vill stävja genom sin markerade sympati för massinvandring.
Svenskt Näringsliv:
”Nio år för att få ett jobb
Hittills har gällt att det tagit 8 år för hälften av en årskull flyktingar att komma i jobb. Den senaste statistiken från SCB visar att denna siffra nu har ökat till 9 år. Verkligheten går alltså i motsatt riktning mot vad som är önskvärt.”
https://www.svensktnaringsliv.se/fragor/enkla-jobb/nio-ar-for-att-fa-ett-jobb_666070.html