Som hemlig gäst deltog jag på Kulturhuset i en diskussion som anordnats av Centrum för sekulär bildning.
Här är jag tillsammans med Bassam Al-Baghdady som leder gruppen.
För övrigt är det bara att erkänna: Ingen kommer undan politiken. Och det finns ingen anledning att undvika den eftersom den levererar fart och spänning varje dag. Idag har det surrat en hel del kring F!. Deras kampanjvideo finns redan på länk i kommentarerna och ingen kan säga annat än att den påtagligt skiljer sig från andra partiers. Dror Feiler hade sitt betyg klart på FB, kort och gott: ”Fy fan!!!” Den skulle platsa som en konstvideo som visar politikens fundament, en ström av ord som aldrig når substans, en förhoppning om att publiken rycks med i en emotionell våg a là ”finns det hjärterum finns det stjärterum”. Den blir naturligtvis ännu bättre då man förstår att man menar allvar. Schyman är mästerlig på att avvärja småsinta frågor om t ex hur F! skall finansiera alla sina reformer: ”Man kan räkna på hitan och ditan.” (Se t ex Kristianstadsbladet) Ett ordentligt genomslag har man också lyckats med i ställningstagandet till hedersmord. Det finns inget sådant som är kulturberoende. Man håller fast vid absolut kulturrelativism. Sakine Madon har några synpunkter i ämnet. En god spridning har man också fått genom att tillbakavisa utvisningar. Skall man utvisa måste alla som har begått brott utvisas. Det kan man kalla för en konsekvent linje.
Partiet har åtminstone starkt synliggjort sig. Man kan tycka att ett sådant genomslag gjordes till ett alltför högt pris. Debattörer och ledare är eniga i sin avmätta hållning. Är det ren dumhet eller finns det en strategisk idé? Alltså att genuint satsa på marginella extremväljare? Denna möjliga kalkyl synes mig dock bristfällig.
Andras arbete och lön är gratis. Så enkel är kalkylen. Det är därför man kan räkna hitan och ditan. Man kommer fram till samma sak när man har en egen, privat kalkyl, och en för alla andra. Sätt sprätt på de andras pengar. Man kan strax hitta mer, höj skatten på segelbåtar, tycker de som inte kan segla.
När allt kommer omkring är nog ändå ekonomi bara en patriarkal social konstruktion som Fi varken vill eller behöver förhålla sig till.
Även de som inte har någon realistiskt bild om hur pengar vanligen intjänas och saker produceras måste ha utrymme att finnas och höras. Yttrandefrihet alltså. Men de borde hålla sin låtsasvärld som obetald fritidssysselsättning, inte försöka tränga sig in Riksdagen. Där finns redan tillräckligt med optimister och felräknare.
@Jor-El: du har dock fattat hur det förhåller sig.
Ekonomirelativism, ingen ekonomi är viktigare eller mer utvecklad än någon annan