Rasistspöket håller i sig. I SvD kommer den harang man kan vänta sig av Masoud Kamali. Han har hackat på mig också och utan att sätta sig in i saken. Finns det en plats som han kan fylla med sin agenda tar han alltid chansen. Det gäller ju att försöka hålla ställningarna även om konjunkturerna inte längre är de bästa. Nu är det Lars Åberg som får en skur av de sedvanliga invektiven. Kamali brukar hänvisa till att han är forskare men det är klart att i de vatten han rör sig kan forskningen lätt anpassas till det man önskar.
Så fick vi veta att det saknas 200 miljarder till välfärden. Sveriges ekonomi är dock, vad jag har kunnat läsa, urstark, borde inte vara något större problem. Eller var det Fake News? (Expressen)
Iblanda kan det vara välgörande att läsa en avslappnad kritik av symbolrasismen. Men det går väl bara för sig i Danmark (tv2.dk).
När lingvistiker om något årtionde tittar tillbaka på ordet ”utmaning” och dess utveckling kommer man kunna konstatera att dess betydelse förändrades under 10-talet. Från att ha definierats som ”något som behöver ansenlig ansträngning / men som ändå attraherar” bytte uttrycket till att symbolisera ”oöverstigliga problem som kryddas med positiv pepp”.
Jämför tex. ”Tummen i kläm? Jajamän!”