2466: 1818 års värdegrund tagen till heder.

Postat den 2017 13 november av Lars Vilks

Så var det dags för slottets skulpturer att hamna i skottgluggen för revisionismen inom identitetspolitiken. Bort det som skulle kunna missförstås av någon fåkunnig. Lars Lindström (Expressen) är i vanlig ordning alert och i det här fallet får han stöd av en konsthistoriker. Klart att alla upprop angående kultur- och nöjesmännens beteende skapar en lämplig vinkel. Man kan läsa om skulpturerna här. Det är alltså skulpturer på temat enleveringar ursprungligen skapade av Jacques Foucquet d.ä. 1726. De togs bort 1818 då de ansågs opassande och 1895 restaurerades de och kom åter på plats. Nu, i nådens år 2017 har de åter blivit opassande. Man kan ju tycka att det kulturhistoriska och pedagogiska värdet borde beaktas. Enleveringarna är hämtade från mytologin, för den något bildade välkända. Men kunskap står inte högt i kurs, istället åberopas de från tidens slammer uppvaknade känslorna. Och då är vi tillbaka till 1818 års värdegrund.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

3 svar på 2466: 1818 års värdegrund tagen till heder.

  1. Stefan Plahn skriver:
    2017 14 november kl. 18:30

    Måste skulpturerna tolkas som hyllningar av enlevering? Kan man inte se dem som skildringar? De gamla myterna är ju heller inte direkta hyllningar av något, snarare är de just bara myter. Och även om konstnären såg framför sig en hyllning av kidnappning och våldtäkt när han gjorde skulpturerna, behöver ju inte publiken vara låst till hans intentioner. Dessutom är det svårt att se vad exakt skulpturerna berättar, förrän man läst på om dem. Till skillnad från annan aktuell provocerande konst, Liv Strömqvists menstruerande skridskoåkare, där berätttelsen eller det “stötande” uppfattas direkt.

  2. minnesdagen skriver:
    2017 18 november kl. 11:10

    Morrissey kom igår ut med ett nytt album ‘Low in high school’.
    Totalsågat av Andres Lokko på Svd. Kanske hans värsta sågning någonsin ? Lokko anser dettta vara det första högerextrema albumet någonsin, från en artist av den rangen.

    Morrissey sjunger om att bojkotta militären, bojkotta gammelmedia och hyllar Israel. Mycket mer extremt än så blir det inte. Men i reaktionerna på Lokkos recension får oväntat Dan Park plats med en av de 7 rösterna !? :

    https://www.svd.se/lokko-ar-var-tids-siewert-oholm

  3. sl skriver:
    2017 18 november kl. 14:33

    Figuren Morrisey har skitit i det blå skåpet, nu kan man ju undra hur det låter. “Plums” eller “plopp, plopp”?

    Det kan vara en tolkningsfråga. Engelskt varmt sångideal som eventuellt motsäger texterna, segt med fyrkantiga trummor, lite antika synthar vinkar till 80-talet, blandat med standardgitarrer. Eftersom det uppstod ramaskri i nysocialistiska svenskan blir man nyfiken, men det var som vanligt. Mycket skrik för liten ull. Engångsupplevelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.