2448: Mera mikro

Ulrika Stahre (Aftonbladet) skriver om boken om mikronationer (Joelsson m fl.) Att mikronationer har blivit populära hänger alltså samman med det ständigt omtalade nationsbegreppet. Stahre ser en god tendens i det att mikronationerna bidrar till att motverka nationalstatens pånyttfödelse. Ser man den saken i ett större perspektiv är försvagandet av nationalstaten något som kommer genom den ökade internationaliseringen. Det är svårt att finna något som kan leva upp till ett folk och en stat. Mikronationerna gör detta möjligt igen men utan några större konsekvenser. Emellertid skall man inte dra alla mikronationer över en kam. Många av dem har en ambition att bli erkända på riktigt och jag vill nog säga att det skulle vara en intressant utveckling. Tills vidare kan dock nationalism odlas som man önskar eftersom mikronationerna inte äger full giltighet.

Camilla Hammarström (Aftonbladet) recenserar mikronationen Elgaland/Vargaland och alldeles som Stahre är hon allvarligt oroad över ett stigande intresse för nationalstaten. Det rör sig väl mest om ideologisk oro. Den traditionella nationalstaten kan inte återuppstå men samtidigt kommer man inte heller att lyckas med att utplåna den.

Lite oreda kan uppstå när mikronationerna skapas. Så har det varit med Ladonien vars ockupation de facto har medfört att den svenska staten har fått medge att svensk lag inte fullt ut kan tillämpas i denna zon. Ladonien har inga utopiska inriktningar och är inte heller något politiskt instrument för nationernas avskaffande. En målsättning finns dock och den kan man kalla för existentiell: rätten att inte göra någonting. Ladonien är också diskriminerande. I Ladonien har alltid ladonerna företräde. Och bland ladonerna har adeln företräde. Dessutom gäller att annan nationalitet (om det inte finns någon ladon som kräver företräde) att svenskarna (den naturliga fienden) får vika. Det kan alltså gälla då man möts på stigar eller i byggnaden eller då det gäller sittplatser på stranden.

Just idag har antalet registrerade ladonska medborgare nått över 20 000.

Mer om boken om mikronationer (SR).


Med ett slag på portföljen utropas Ladonien 1996 av dåvarande Rikföreståndaren.

Det här inlägget postades i Böcker, Projekt. Bokmärk permalänken.

19 svar på 2448: Mera mikro

  1. sl skriver:

    har Ladonien ett Riddarhus?

  2. CeDe skriver:

    Och ett bibliotek – vad jag kan minnas. Men boken blev väl stulen trots att den var fastspikad.

  3. sl skriver:

    Man undrar lite över vilka familjer som erhållit adelsbrev, och av vem, i Ladonien.

  4. Lars Vilks skriver:

    Ordningen är sådan att man kan köpa sin titel och därmed tillhöra adelsklassen.

  5. sl skriver:

    Som förr i världen, således. Adeln betalade soldater som krigade för kungens räkning, av kungen fick adeln förläningar, titlar och arrendebönder, som producerade det överskott som gjorde att adeln kunde ställa upp soldater. Intrikat.

    Sen kom sosseadeln. Den betalar vi direkt, utan att gå omvägen över kungen. Samma system, fler betalande, färre mellanhänder, men en liten skillnad. Numera får vi inget försvar för pengarna. Men å andra sidan behövs inte flygvapen, pansar, radarövervakning, minstationer eller jägarsoldater när man inte ska föra krig med andra nationer utom landets gränser. Framtidens krig är inbördeskrig, mot små främmande gängnationer som ger sig på de svagaste av vårt eget folk. Pensionärer och barn.

  6. Stefan Plahn skriver:

    Vad menar du med den traditionella nationalstaten och att den inte kan återuppstå? Den har inte försvunnit väl? Jag tror inte på ett bra samhälle utan nationalstat.

  7. Lars Vilks skriver:

    Nationalstaten kommer inte att försvinna men det är inte som den traditionella nationalstaten som kunde vara en annan enhet. Idag är flödet av ekonomi och kultur fullständigt internationellt vilket skapar en helt annan stat.

  8. Stefan Plahn skriver:

    Inte enig med det. Att kulturen flödar fullständigt internationellt låter som en målsättning från 10-talet. Jag och säkert flera känner nog ett missnöje med hur multi-kulti blir i praktiken. Känslan av gemenskap försvinner när man har olika synsätt, historia, språk och i förorterna egen rättskipning också.

    (Svar på:)
    Lars Vilks skriver:
    2017 14 oktober kl. 08:57

    Nationalstaten kommer inte att försvinna men det är inte som den traditionella nationalstaten som kunde vara en annan enhet. Idag är flödet av ekonomi och kultur fullständigt internationellt vilket skapar en helt annan stat.

  9. Lars Vilks skriver:

    Det är inte fråga om någon målsättning från 10-talet utan ett faktum. All information finns tillgänglig överallt samtidigt. Rörelse och hastighet som inte fanns tidigare.

  10. Från Graven skriver:

    Figer nekon fille bukon!

  11. Från Graven skriver:

    lol

    Jag tramsade! Cecilia kommer inte att bli glad!

  12. sl skriver:

    Företagen är transnationella, språk och underhållning är på engelska och kinesiska. Nationen som begrepp är ett folk, ett folk har ett språk och en kultur, den har en bas i en religion. Nationerna har blivit underordnade ekonomin, den är internationell.

  13. Från Graven skriver:

    Javisst!

    Se på Spanien. De säger till Katalonien: “Försök bli en nation och vi skall ta ifrån er er ekonomi”.

  14. Från Graven skriver:

    samma med Storbritannien

  15. Stefan Plahn skriver:

    Vilks: Då förstår jag vad du menar, visst är information internationell och tillgänglig. Det hotar dock inte nationalstaten. Jag menar att nationalstaten utgörs av folket och historien samt kultur överlag (som hur ett folk i ett land beter sig) och känslan av samhörighet. Nationalstaten enligt den definitionen är inte hotad av internationell information.

  16. Lars Vilks skriver:

    Hotad är den inte eftersom flödet mottages med öppna armar. Man kan t ex se på konsten. Förr tog det tid att ta emot den nya impulserna och det skapades svenska varianter av de internationella ismerna. Sådant har vi inte längre eftersom alla har omedelbar tillgång till det som sker. Vi har ändå en svensk konst och självfallet en nationalstat: Det som sker i Sverige och har särskilt intresse för svenskarna är något som ingår i det nationella. Eller skulle man kanske säga: Det lokala.

  17. sl skriver:

    Intressant att läsa Ulrika Stahres artikel. Så länge den håller sig till de mikronationella konstruktionerna är den också någorlunda vederhäftig, men så fort hon gör politiska tolkningar till våra nationalstater och “nationalismen” går det överstyr. Sålunda plågas vi inte av nationalism, den är mycket svag i Sverige, vi har förutsägbara och naturliga protester mot en immigrationspolitik vars svenska offer är fräcka nog att invända mot överhetens godhetsprojekt. Dessutom lyckas hon skriva om nationer utan att nämna ordets betydelse, “nation” är synonymt med “folk”.

    Aftonbladet är ett desinformationsorgan med socialdemokratisk strategi och taktik som agenda, och har den svenska nationen som fiende, det är så nationalism blir en plåga. Men de ljuger bara så mycket de vågar, det är bra Lars nämns i positiva (“lekfullt”) sammanhang.

    “Alla ska med” på frälsningens tåg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.