Jens Ganman skriver om Södermalm. Denna stadsdel har blivit ett utsatt område åtminstone som älskat hatobjekt bland många debattörer. Ganmans text visar oss allt vad värdegrund Södermalm kan prestera. Även jag får en liten plats då han funnit ett verk som knappast kan ha åstadkommits av någon annan än konstnär Vilks i brädtagen.
Vanligtvis är Södermalm inte någon ”No-go” zon. Emellertid kan det inträffa och det föll sig för en tid sedan när jag besökte stadsdelen att jag hastigt måtte lämna den. Sådant är ovanligt men min person tenderar att ibland påkalla ett alltför intensivt intresse från någon mångkulturell folkgrupp. På intet sätt gäller det hela Södermalm, blott vissa delar av dess annars så idylliska stadslandskap.
Södermalm känner jag väl, så jag blir nyfiken. I vilka kvarter ådrog du dig den mångkulturella folkgruppens aggression?
Södermalm har många okända folkstammar värda studier. Ta till exempel den tillbakadragne Södermoderaten; i vissa valkretsar norr om Hornsgatan utgör denna osynliga men välmående stam nästan halva väljarkåren, drygt 45%. Vi behöver väl inte påpeka att södermoderaten aldrig stjäl eller vandaliserar, utan fastmer håller igång de oräkneliga vattenhål som förser bostadsrättföreningarna med extrainkomster och alla anställda bosatta utanför tullarna med mat och lön, men däremot inte betalar så mycket skatt som det är tänkt. Södermoderaten syns inte, ser ut som alla andra, och meddelar endast förtrogna sin partihemvist.
På sööööder finns i andra ändan av spektrum två sunnimuslimska moskéer, en som skändar den fina gamla konstnärligt utsmyckade elstationen vid Östgötagatan och en i en källare på Bergsundsstrand. På medborgarplatsen kan vid sällsynta tillfällen skådas enstaka kortväxt skäggig muselman i vitt Lucialinne med utrikisk huvudbonad på väg till eller från moskén, som omedelbart antog karaktären av stängd fästning efter konvertering från demokratisk elektrisk framtidstro till fotfäste för fientlig medeltida religion. Södermuslimen är ännu fåtalig, muslimskt upplopp på söder får karaktären av enstaka galning.
På söder bor också söderidioten, den mest kända folkstammen. Söderidioten ser sig själv som referenspunkt, tror sig sitta inne med en överlägsen moral, och är vokal med sitt stöd för miljöpartiet eller vänstern. Söderidioten har tvingats köpa bostadsrätt när södermoderaterna gjorde det möjligt, söderidioten är rik. Söderidioten äger sällan SUV och slipper få däcken sönderskurna av sina barn, som fått en världsbild från 1975 vid middagsbordet. Vid sällsynta upplopp på söder är det söderidiotens barn eller tillresta i ärendet som står för dem. Trots att söderidioten är söders mest kända stam, utan tvivel på grund av sin dokumenterade förmåga att offentligt uttrycka sina ogenomtänkta åsikter, så är söderidioten inte söders största stam. På varje söderidiot går det två södermoderater när det är valdag, i alla fall i de idylliska kvarteren.
Nästan alla söders kvarter är idylliska. Det är inte utan att man undrar var du råkade ut för vad du nu råkade ut för?
Nej, Södermalm är inte inkluderande – Södermalmsborna än mindre. Ingen tillfällighet att det stora asylboendet enbart är för flickor. De eldande pojkarna i förorten vill man inte ha med i idyllen. Har egen erfarenhet av Södermalm genom min sons ingifte. Familjen bodde länge på malmen och var starkt influerad av atmosfären. Samtalen vid släktsammankomsterna var typiska. Jag lärde mig snabbt att ligga lågt för inget annat tolereras än de sanna lärorna från MP och F!.
Så kan det gå när inte haspen är på!
”sl” svamlar på som vanligt. Ta gärna en promenad på Medborgarplatsen en fredagskväll en avlöningshelg och du skall få se på ”idyll”.
Tycker man sedan att själva Medborgarplatsen är för tam så är Björn trädgård ett rekommenderat utflyktsmål för upplevelseturisten!
Att sedan Söder gentrifierats till närmast oigenkännlighet är en sak men någon måtta får det väl ändå vara på gnället om hipsters och lattemorsor.
Götgatan – ”Sveriges farligaste gata” 😉
Jag har bott på söder sen 80talet. I princip är söder en idyll. Ulf skulle ju kunna läsa innantill, men det verkar inte stå högt i kurs. Det är alltså så att moderaterna har 47% av rösterna i tex Högalid, och mp-folket är en högljudd minoritet. Där är gott om nischade butiker med specialprodukter, tex ligger musikaffärer och konstärsmaterial mest på söder.
Kalla det sen svammel den som vill. Den som sa´t han va´t.
Om en idyll definieras som en plats dit ambulanser och polisbilar kör i skytteltrafik då är onekligen Medborgarplatsen en idyll.
Här är en artikel från 2005 om just Götgatan: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10714810.ab
Men ändå bra att Vilks lyfter klassklyftorna till ytan. Till syvende o sist finner vi nog roten till ”rädslan” just där, som Torbjörn Tennsjö så elegant uttryckte det, i klassklyftorna och ojämlikheten. Där föds rasismen och rädslan för det okända. Ilskan mot södermalm är väl just att de som bor där tror att de är arbetarklass men genom nyliberalismen och gentrifieringen blivit miljonärer. Men centralt är att vi alla blivit snuvade på reallöneökningar sedan 80-talet. Detta kan vi inte beskylla invandrare för, detta kallas nyliberalism.
Du är inte så mycket för innantill-läsning, Ulf. Jag bor på söder, men röstar inte på mp och går inte i prideparad. Just medis har en massa alkoholutskänkning vid sen tid, samt viss preparatförsäljning strax norr om Kvarnen.
Som jag genom att hänvisa till valresultat trovärdigt visat, är ”miljöpartiets söder” en mediabild, och inte verklighet. Jag minns faktiskt slutperioden av det proletära söder, de ensamma männen i nylonskjorta, de sista ölkaféerna. Miljöpartiet är ett antisolidariskt negationsparti som står i motsatts till söders historia och utknuffade arv.
Numera är söder fullt av bostadsrätter och små lustiga butiker, Skånegatan och Nytorget rätt kul. Mest framträdande invandrarförekomst är tiggarna framför matbutikerna.
Med en fullt bebygd ö, 75% skatt på bostadsproduktion, politisk styrning av varje tegelsten finns givetvis ingen nyliberalism på söder. Där finns politikerns sedvanliga lust att styra andra, i en ekonomisk miljö där efterfrågan är större än utbud, och priserna stiger därav. I denna bristsituation hukar söders befolkning.
Jens artikel var underhållande.
Jag måste erkänna att jag blir lite brydd av din senaste kommentar ”sl”. Du påstår att du bor på Söder men verkar ändå inte känna till de billiga krogarna längs med Hornsgatan som är de direkta arvtagarna till de gamla ölkaféerna. Trots att jag inte bor bo Söder och aldrig festat där så känner jag till sådant, konstigt att du missat dem ”sl”.
Dovas för 18-åringar, Black and Brown eller Ringboms för 50åringar; inget av dem är arvtagare till ölhaken för söders arbetare. Allt är nischade trendställen. Ett enda ställe, Tivoli, var för länge sen ett ölkafé, men hann med att först vara replokal åt Bernt Rosengren och sen mataffär däremellan. Själv utgör jag mycket tidig gentrifiering, och dricker inte öl. Västra söder är mindre miljöpartistiskt än Sofo, och alltså marginellt mer autentiskt. Knivsöder och Hornskroken är länge sen. De har tom piffat upp Hornstull.
Du har övertygat mig ”sl”. Du bor uppenbarligen på Söder. Fast jag skulle inte vilja kalla Dovas eller Vikingen för trendställen.
”Ner, ner på söder
nå’nstans finns ett hem för oss
Ner, ner på söder
ner under Söders kors”
Nu sticker jag till Dovas
Jag undrar vad det var för någon mångkulturell folkgrupp som jagade iväg konstnären. Bor man på södermalm, så kan det bero på att man känner sig friare här.
Det har skrivits så generaliserande om denna stadsdel, men jag tycker den är skön. Visst är många präktiga när de går och röstar, men här finns både fina och fula bostadskvarter, och misären är inte långt borta. A-lagarna på södermalm är numera mångkulturella. Ett gäng med latinamerikaner håller till bakom medborgarplatsens saluhall. Där finns två systembolag på bara 100 meters avstånd, ett i saluhallen, och ett vid folkungagatan. Ett annat gäng, med mestadels svarta afrikaner, brukar sitta och dricka vid drakensbergsparken, bakom hornstulls servicehus.
Alldeles intill, i drakens lekplats, finns klätterställningen som har viss likhet med Nimis. Det är en snygg och bra lekställning. Den kom häromåret. Kanske kan den ses som en hyllning till LV. För även om folk på södermalm röstar präktigt så tror jag de flesta här inte är så förtjusta i minareter, hucklen och dödsstraff.