2364: En recension som ej föll i god jord.

Som det redan har framgått av en länk i kommentatorfältet har Orrenius bok Skotten i Köpenhamn recenserats av Jan Sjunnesson på Avpixlat. Recensionen är balanserad men man kan lugnt säga att den inte har mötts med någon större entusiasm av kommentatorerna på Avpixlat. Orrenius utgör i många sådana ögon en stor skurk och speciellt minns man honom i fallet Julia Caesar. Jag skrev om drabbningen som ägde rum i fjor. Det som fick avgörande betydelse var att Expressen bestämda sig för att hänga ut JC vilket inte var så mediestrategiskt lyckat. En av landets största tidningar kastar sig över en sjukpensionär. Det blir naturligt nog en overkill. JC visste att hantera den här situationen väl. Det råder ingen tvekan om att JC är skickligt manipulativ och det är här Orrenius får spela en roll i dramat. Hans insats var egentligen ringa, han sökte vid några tillfällen upp JC för en intervju men hon vägrade öppna dörren. JC bygger upp ett scenario av aggressiva journalister som bankar, skriker och bevakar hennes hus. Det finns ett poddreportage på YouTube som hon har gjort ”Drevet mot Julia Caesar”. Historien blir givetvis bättre med flera journalister jagande den stackars kvinnan. Reportaget är som allting annat JC gör, propagandistiskt och ensidigt. Detta behöver inte vara så märkvärdigt och kritik kan bemötas med att hennes pk-motståndare agerar på samma sätt. Men det är nog så att man måste vara anhängare för att uppskatta det här ”reportaget” som snarare får beskrivas som en strängt subjektiv berättelse förstärkt med bland annat Beethovens 5:e symfoni. Det är klart att källäget är oklart, ord står mot ord och i sista hand kan JC åberopa sin upplevelse som alltid blir subjektivt sann ur den upplevandes perspektiv.

JC lade också ut Orrenius telefonnummer väl medveten om att detta skulle starta ett motdrev. Det lyckades lite för bra, något som Orrenius berättar i sin bok. Att han själv fick en våldsam skur med hat och hot kan kanske ha sitt antropologiska värde för en journalist men det drabbade också hans familj. JC tänkte sig väl inte att det skulle gå dithän men å andra sidan har hon, vad jag vet, inte heller uppmärksammat saken eller kommenterat sina stormtruppers framfart. Det skulle förstås förstöra berättelsen.

Orrenius publicerade en text i DN efter händelsen och den ingår också i boken. Tyvärr blev ju inte intervjun av för det skulle ha varit intressant att läsa vad Orrenius hade kommit fram till. Nu stannar hans kommentar vid en gängse bild av en främlingsfientlig och oljad skribent som provocerar etablissemanget påhejad av ett blandat sällskap. De citat som skall underbygga hans kritik säger inte så mycket och man kan nog utgå ifrån att JC är noga med sina källor men att hon självfallet utnyttjar dem på sitt konsekventa sätt. Å andra sidan kan man ge samma kritik åt många av hennes meningsmotståndare.

Korridorerna är mörka, porten kallas trång.

Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

1 svar på 2364: En recension som ej föll i god jord.

  1. minnesdagen skriver:

    Man får väl se hembesöket i sin kontext.
    Trolljägarna var ju bara en ny benämning på en gammal tradition av hembesök som i stor skala utfördes i Sovjetunionen på 1930-talet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.