Modernisera och modernisera mera är en strömning inom svenska kyrkan inte minst företrädd av ärkebiskopen Jackelén. Hon fick för en tid sedan den kluriga frågan huruvida Muhammed var en falsk profet. På det att hans syn på Jesus inte riktigt stämmer med vad den kristna läran brukar lära ut. Hon blev svaret skyldig vilket man förstår var en politisk nödvändighet. Som Altstadt skriver i Aftonbladet är vissa krafter inom kyrkan pigg på att förenkla teologin genom att revidera Jesus roll som frälsare och treenigheten. Med enbart Gud får kristendomen en större öppenhet. Frågan om vem som är den sanne Gudsprofeten kan man alltid lämna till teologerna att utreda. För huvudsaken är att man söker sin existentiella frälsning och dit finns det många vägar. Det är mycket skojigt bråk om det här och bland många missnöjda finner man Siewert Öholm (Världen idag). Så kom på bred front och bokstavligen identitetspolitiken till Svenska Kyrkan.
Kanske är det läge för att förhandla mellan Kristendom och Islam. Om Kristendomen drar tillbaka Jesus som frälsande profet kan kanske Islam dra tillbaka sin entusiasm för Muhammed. Den svaga länken i den gestalten är inte minst ängeln Gabriel, en helt onödig komponent i den allmänna frälsningsläran. I Kristendomen har han haft den på sin tid ärofulla uppgiften att som ombud befrukta jungfrun något som idag får anses vara helt otidsenlig. Förmodligen är det orealistiskt att tänka sig något sådant i internationella sammanhang men åtminstone i Sverige.
Kanske har man något att lära av konsten. I konstvärlden tror man utan förbehåll på konsten. På något magiskt sätt kan konsten det som inget annat kan. Säkert kan den också frälsa själar om man så önskar. Naturligtvis på ett alternativt sätt, så alternativt att det ingen kan förklara hur det skulle gå till.
Ett annat osvikligt populärt och känsligt ämne är svenska värderingar som Peter Cornell skriver om i Expressen. Min tanke när jag började läsa var hur han skulle landa sin text på ett helt korrekt sätt. Jodå, han tar sig fram till slutklämmen genom att påpeka att svenska författare ofta har varit avogt inställda till Sverige. Här kunde man möjligen ha inflikat att en svensk värdering är att ligga synnerligen lågt i frågan om landets eventuella genier. Ingen skall tro sig vara förmer. Men det skulle ha förstört hans avslutningsfras som följer på ett Ekelöfcitat ”Jag är en främling i detta land…”:
”Det är en ambivalens och ett dilemma där dagens immigranter förmodligen har lättare att känna igen sig än politikerna i Almedalen.”
En Svensk tiger.